January
Sunday 15 September 2013 photo 2/2
|
glad har jag inte alltid sett ut. Under större delen av min skoltid blev jag mobbad för mitt talfel och kallades ibland för "missbildad". Varje gång jag försökte göra något bra blev jag ifrågasatt. Jag var inte så bra på sporter men en gång gjorde jag mål i fotboll och mina klasskamrater hävdade att jag fuskade. Varje gång jag bjöd ut någon på dansgolvet blev jag dissad. När jag hade något speciellt klädesplagg blev jag utsatt och utstött. Jag blev inte ens uppskattad då jag försökte passa in med dem andra.
Jag har svårt att minnas en dag då när jag inte grät i grundskolan. Ingen var nöjd med mig. Jag har alltid haft kompisar om än väldigt få men när jag började i gymnasiet blev situationen värre. Jag kunde inte träffa mina vänner lika ofta och ingen i den nya klassen verkade inte vilja lära känna mig. Jag försökte lära känna nytt folk men misslyckades. En dag frågade jag en kille om han ville umgås med mig en dag. Han sa ja och jag blev världens lyckligaste människa. Men den dagen kom aldrig. Jag kände mig som den ensammaste och misslyckande människan i världen. Det gick så långt att jag till slut fick självmordstankar. Varför skulle jag finnas om ingen vill lära känna mig? tänkte jag. Ingen tycker ju ändå inte om mig så ingen blir ledsen över att jag försvinner.
Jag ville börja jobba, med människor, att lära mig tänka åt en annan, lära mig att få någon att må bra, att jag skulle ta ett ansvar för någon annan som är i behov av hjälp. Många hävdade att jag skulle ge upp. Många menade att jag skulle krocka. Många trodde att jag bara snackade. Många tyckte det var naivt och att målet var för högt satt när jag inte ens kunde ta hand om mig själv.. Men varför ifrågasätter andra ens dröm? Alla har vi ju någon dröm. Oavsett om den verkar storslagen eller inte. Det kan handla om att börja spela fotboll, att bjuda ut någon på en dejt, att börja gymma, att våga heja på någon man inte känner, flytta utomlands, söka en viss utbildning eller starta företag. Hur skulle världen se ut om man ifrågasatte allas drömmar?
Jag känner att ingen människa i hela världens ska bli utsatt för det jag blev utsatt för i skolan. Inte ens min värsta fiende. Jag känner att vi har för lite kärlek i denna värld. Jag känner att vi bör ta hand om varandra mera. Jag har förlåtit alla som har varit elaka mot mig. Jag önskar över hela mitt hjärta att dom är lyckliga idag. Alla har varit elaka någon gång och att önska någon ett olyckligt liv gör inte världen bättre.
Jag är väldigt lycklig nu. Jag har blivit kär. Kär i livet. Det känns som att jag har hittat rätt plats i livet. Jag vet nu att folk bryr sig om mig. Jag vet nu att folk vill lära känna mig. Jag älskar att leva. Min vision av samhället är ett samhället utan mobbning och utanförskap
Annons
Visa toppen
Show footer