September 2008
visst är det underligt hur allt alltid kan bli mer och mer invecklat hur sjuk situationen än är. och jag kan inte låta bli att skratta ... jag vet ju redan att
så har syrran blivit arton. det betyder tyvärr inte att jag kommer bli körd i bil av henne, för hon har inte ens börjat övningsköra.
jag och mamma far till medelhavet i helgen för att stanna där i en vecka, för vi tänker minsann inte acceptera att sommaren är slut. hejdå pissiga verklighet och
när man kliver av planet i turkiet och ser en så fin soluppgång .. då är man inte längre arg för att flyget var fem timmar försenat.
det första man gör när man kommer till ett varmt land, är självklart att packa strandväskan och skynda sig ner till havet. det var precis vad jag och morsan gjorde.
vi upptäckte att hotellet hade otroligt fattiga grannar. jag vill inte tänka på hur den tre-barns familjen ska kunna överleva vintern i det där huset..
ramadan! tack vare det fanns det stora basarer med långa gator av shoppingstånd där vi gick ungefär tusen gånger. varje kväll är det fullt av folk h&aum
som sagt, trevliga hotellkompisar. sacko-säckarna en kväll nere på stranden. där skulle jag vilja bo