June
Thursday 12 February 2009 photo 1/1
|
Jag tycker att jag har hållt käft om det hyfsat länge nu.
Tänk att något sånt här kunde hända, var mer än jag någonsin vågat hoppas på.
Seperationen berodde nog på omogenhet. Från de båda, faktist. Pappa hade mycket jobb, och mamma var ovan vid att uppfostra ett barn. Båda mina föräldras drömmar var tvugna att skjutas åt sidan, och det hjälpte inte att de blev motarbetade från både släkt och vänner.
I början när splittringen fortfarande var ny, var de helt... reserverade. De pratade knappt med varandra, och när de väl gjorde det, var konversationen stel. Varje gång jag hämtades hos någon av dem, så bara såg de på varandra. Log artigt för min skull, men utan ett ord. Jag slets mellan dem hela tiden, inte på grund av egoism från deras sida, utan en önskan från min sida att allting skulle bli bra igen. Med tiden utvecklades en sorts bekantskap, då de lärde känna varandra på nytt och såg varandra i ett annat perspektiv. Ni blev så småningom vänner, riktigt nära vänner. Och nu så kan jag se det där lilla leendet i mammas ögon, den där lilla livsgnistan hos pappa igen.
När jag först fick reda på att det var OSS igen, så var jag förvirrad och lite arg. Det var som om när man nyss hade stigit av en karusell och inte visste om man mådde illa eller var hungrig. Jag var arg för att ni inte hade tagit steget tidigare att försöka; det hade ju gått 10 år. Som om det hade varit någon... jävla... semester eller något.
Men jag förstår nu att ni var som vilket annat ungt par som helst. Och så mycket som ni har gjort för mig, det får mina ögon att tåras av kärlek.
Jag... sörjer över det liv vi kunde ha haft. Men ändå är jag glad över att ni tog beslutet att få växa upp. Och att processen ändå uteslöt bråk och så. Ni kämpade verkligen för en någorlunda bra framtid som två ex med ett gemensamt barn kan ha. Jag är stolt över er att ni klarade det, och att ni inte bara gjorde det utan också hittade tillbaka till varandra igen. Nu behöver ni inte låtsas längre. Spelet är vunnet och kärleken funnen.
Jag älskar er. Över allt annat. <3
Ni har ingen aning om hur lycklig jag är över att vi är hela igen. Mamma, Pappa, Barn.
You know how to make me better
Even when we lose our cheddar
Even through the stormy weather
You hold me down
I know we've been through hard times and the struggles
And I just wanna tell you I love you
Tänk att något sånt här kunde hända, var mer än jag någonsin vågat hoppas på.
Seperationen berodde nog på omogenhet. Från de båda, faktist. Pappa hade mycket jobb, och mamma var ovan vid att uppfostra ett barn. Båda mina föräldras drömmar var tvugna att skjutas åt sidan, och det hjälpte inte att de blev motarbetade från både släkt och vänner.
I början när splittringen fortfarande var ny, var de helt... reserverade. De pratade knappt med varandra, och när de väl gjorde det, var konversationen stel. Varje gång jag hämtades hos någon av dem, så bara såg de på varandra. Log artigt för min skull, men utan ett ord. Jag slets mellan dem hela tiden, inte på grund av egoism från deras sida, utan en önskan från min sida att allting skulle bli bra igen. Med tiden utvecklades en sorts bekantskap, då de lärde känna varandra på nytt och såg varandra i ett annat perspektiv. Ni blev så småningom vänner, riktigt nära vänner. Och nu så kan jag se det där lilla leendet i mammas ögon, den där lilla livsgnistan hos pappa igen.
När jag först fick reda på att det var OSS igen, så var jag förvirrad och lite arg. Det var som om när man nyss hade stigit av en karusell och inte visste om man mådde illa eller var hungrig. Jag var arg för att ni inte hade tagit steget tidigare att försöka; det hade ju gått 10 år. Som om det hade varit någon... jävla... semester eller något.
Men jag förstår nu att ni var som vilket annat ungt par som helst. Och så mycket som ni har gjort för mig, det får mina ögon att tåras av kärlek.
Jag... sörjer över det liv vi kunde ha haft. Men ändå är jag glad över att ni tog beslutet att få växa upp. Och att processen ändå uteslöt bråk och så. Ni kämpade verkligen för en någorlunda bra framtid som två ex med ett gemensamt barn kan ha. Jag är stolt över er att ni klarade det, och att ni inte bara gjorde det utan också hittade tillbaka till varandra igen. Nu behöver ni inte låtsas längre. Spelet är vunnet och kärleken funnen.
Jag älskar er. Över allt annat. <3
Ni har ingen aning om hur lycklig jag är över att vi är hela igen. Mamma, Pappa, Barn.
You know how to make me better
Even when we lose our cheddar
Even through the stormy weather
You hold me down
I know we've been through hard times and the struggles
And I just wanna tell you I love you
Comment the photo
gumzan då, jag är glad för din skull :)<3
Närsomhelst hjärtat, närsomhelst<3
har inga ord.
Ni tsm kommer klara det perfekt, och ja är glad för eran och deras skull... Det kommer bli såå bra! & som personen under säger; " dina föräldrar förtjänar dig verkligen, och dem dig. Du är fantastiskt stark julia. & jag kommer alltid finnas för dig, det hoppas jag du vet. älskar dig! <3
för det andra; vilken underbar dotter du är<3, du är en så fin person så jag spricker, dina föräldrar förtjänar verkligen dej och du dom<3 ni e fina personer alliho<p . och du är bäst Julia<3, Haruka<3 mej för alltid ?lr , honey . för du har alltid varit där och jag upskattar det...
<3 / A-chan ,ditt pringlesmonster
Always <3
11 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/jojazz0r/331052085/
Visa toppen
Show footer