September
Saturday 27 September 2008 photo 1/1
|
De var en tjej i 12-års ålder som hette Sofia, hon gick som vanligt till skolan. Men när hon satt sig vid sin bänk, kom den tuffaste tjejen i klassen fram och sa att dom skulle mötas vid gungorna, utanför skolan efter klockan 15.00. Sofia ville inte de, men hon hade inget val. Klockan gick och blev snart 15.00. Hon gick till gungorna stod ett helt gäng med tjejer och killar. Dom samlades runt Sofia, hon vart rädd. Men hon kunde inte springa där ifrån. Dom började kalla henne för massa saker, hon vart ledsen och började grina. Då ställde sig en kille bakom Sofia och höll fast henne. Sen kom den stora tjejen och slog henne i magen. De gjorde jätte ont på Sofia och hon försökte skrika men fick inte fram nått. Dom slängde ner henne på backen, alla stod och sparkade på henne. Efter en stund gick dom i väg och Sofia försökte resa sig. Hon tog sig hem, satt sig i soffan och fortsatte grina. Efter en stund gick hon in till sin mamma och berättade vad som hade hänt, hennes mamma sa att Sofia bara skulle glömma de, och att de blir bättre imorn. Sofia gick och lag sig i sin säng och somnade fort. När hon vaknade var de ny dag och hon tänkte inte så mycket på det som hade hänt dagen före. Hon gick som vanligt i skolan, men hon hade inga kompisar på rasterna. Men hon satt jämt och läste i sin bok, de var aldrig någon som ville vara med henne. Men Sofia var van. Efter skolan skulle hon gå hem, men ser att de tuffa gänget står utanför. Hon gick ut ändå, och de hände samma sak igen som de hände igår. Dom sparkade och slog henne. Sen gick dom iväg. Sofia tog sig hem och berättade för sin mamma igen vad som hade hänt, men hennes mamma brydde sig inte. Så dagen efter i skolan pratade hon med sin lärare. Men läraren brydde sig inte. De var ingen som brydde sig om Sofia. Och detta upprepades dag efter dag efter dag.
Tillslut orkade Sofia inte med livet mera, hon var trött på att lida varenda dag efter skolan. Och de var ingen som stod på hennes sida. Hon hoppade framför ett tåg, och dog.
Kopiera detta till din bdb om du är emot mobbing. Tänk om detta skulle hända just DIG. Tänk hur du skulle känna om ingen brydde sig om dej. Jag är i alla fall emot det.
Mobbing har hänt mig. Jag mådde jätte dåligt och ville aldrig till skolan. Jag var helt ensam. Jag var tvunigen att byta skola till trean. Där blev det bara värre. Jag mådde så dågigt så ni som inte har upplevt något liknande kommer aldrig förstå. Jag gick upp till sjuan där det blev lite bättre men jag hade ändå inge kompisar och de kunde gå på mig ändå ibland. Visst jag hade lite kompisar utanför skolan men det var inget som hjälpte mig, förutom min bästis men hon bodde långt bort. Jag bytte skola efter halva sjuan där det blev mycket bättre men jag ville ändå aldrig gå i skolan. Jag fick ändå kompisar som jag har än och dom älskar jag fortfarande. Jag har nu börjat gymnasiet och det är toppen! Jag trivs jätte bra och längtar nästan till skolan:) Det ända jag bär på nu är en styrka som ingen bara kan bygga upp, utan det är en lärdom också. Jag har aldrig mobbat någon och jag stoppar det om jag ser det. Ingen ska må som jag gjorde och ingen ska bli mobbad!! Mobbing måste sluta och det är vi som kan fixa det. Jag är inte så fysiskt stark men jag kan stå emot mycket mer än slag.
Jag har inte nämt några namn i texten men alla ni vet vilka ni är....
Tillslut orkade Sofia inte med livet mera, hon var trött på att lida varenda dag efter skolan. Och de var ingen som stod på hennes sida. Hon hoppade framför ett tåg, och dog.
Kopiera detta till din bdb om du är emot mobbing. Tänk om detta skulle hända just DIG. Tänk hur du skulle känna om ingen brydde sig om dej. Jag är i alla fall emot det.
Mobbing har hänt mig. Jag mådde jätte dåligt och ville aldrig till skolan. Jag var helt ensam. Jag var tvunigen att byta skola till trean. Där blev det bara värre. Jag mådde så dågigt så ni som inte har upplevt något liknande kommer aldrig förstå. Jag gick upp till sjuan där det blev lite bättre men jag hade ändå inge kompisar och de kunde gå på mig ändå ibland. Visst jag hade lite kompisar utanför skolan men det var inget som hjälpte mig, förutom min bästis men hon bodde långt bort. Jag bytte skola efter halva sjuan där det blev mycket bättre men jag ville ändå aldrig gå i skolan. Jag fick ändå kompisar som jag har än och dom älskar jag fortfarande. Jag har nu börjat gymnasiet och det är toppen! Jag trivs jätte bra och längtar nästan till skolan:) Det ända jag bär på nu är en styrka som ingen bara kan bygga upp, utan det är en lärdom också. Jag har aldrig mobbat någon och jag stoppar det om jag ser det. Ingen ska må som jag gjorde och ingen ska bli mobbad!! Mobbing måste sluta och det är vi som kan fixa det. Jag är inte så fysiskt stark men jag kan stå emot mycket mer än slag.
Jag har inte nämt några namn i texten men alla ni vet vilka ni är....
Visa toppen
Show footer