June
Thursday 22 October 2009 photo 2/2
|
Thursday 22 October 2009 photo 2/2
|
|
Att leva eller inte leva det är frågan
1
Bilen körde iväg. Jag kolla mig om.
Hejdå Malmö, hallå Stockholm.
Efter en stund somnar jag. När jag vaknar så kör vi på en motorväg.
Det är berg på båda sidorna av vägen.
-Så du har vaknat? vi är snart framme säger mamma glatt
-Nej du vet, jag sover fortfarande. säger jag stödigt.
-Aja vi är snart framme iallafall.
Vi ska visst bo i någon sorts villa i Stockholm, jag saknar Sofia, min bästa kompis den enda som förstår mig.
-Vi är framme! säger mamma
Bilen stannar framför en stor vit villa.
Ut kommer Joakim rusandes.
-Hej!! säger han och springer fram och kysser mamma. Jag äcklas.
-Jag började undra vart ni tog vägen!!
-Jo ellerhur.. säger jag tyst
-Sa du något? frågar Joakim och ser frågandes på mig.
-Nej.
Precis som om jag skulle säga det till dig tänker jag och blänger ilsket på honom.
Han smutsar ner min vackra mamma.
-Ni ska väl få se era rum nu?
-Jag hoppas det ser bra ut. sa jag ironiskt och gick förbi dem.
-Johan kan vissa dig ditt rum! skriker Joakim till mig
Han är väl precis likadan som sin pappa. Jag gick in i huset.
-Nå vad tycker du om huset? frågar joakim precis som om jag skulle svimma så fint det är.
-Stort och pjåkigt, rikemanns hus, inte min stil, men det är bättre än vad jag förvänta mig.
-Bry dig inte om det, hon är nog lite irriterad. hör jag mamma säga till Joakim.
-Vart är mitt rum då?
-Johan kan vissa dig ditt rum.
-Men Johan verkar inte vara här.
-Andra dörren till vänster på andra våningen.
-Tack.
Några sekunder senare insåg jag hur fel det lät. Jag går uppför trappan.
Någon utav plankorna knarar. Jag öppnar dörren till sovrummet och får mit livs största chock.
-AHH!! MINA ÖGON!! DÖDA MIG SNÄLLA!! FÖRBANNA DETTA RUM!!
JÄVLA HELVETES RUM!!!
-Vad fan händer?! skriker Joakim när han är på väg uppför trappan med mamma tätt i häl.
Jag vred mig i smärta
-Vad fan händer här? hör jag en sömmnig röst, den låter bekant.
-Andrea vad är det? hör jag min mamma säga.
-Mina ögon, för ljust, rorososa..
-Va?! hör jag hur Joakim och den andra säga i kör.
-Rosa. svarar mamma tillbaka.
Jag reste mig upp, sprang ner för trappan ner mot bilen och hämta min väska, in igen upp för trapporna.
Jag ställde mig framför dörren, tog fram mina klistermärken och satte på dörren.
-Vi lämmnar henne ifred.hör jag mamma säga.
-Varför? borde vi inte stanna här hos henne?
-Hon behöver tid för sig själv just nu.
-Jag går och lägger mig igen.. personen som sa det är antagligen Johan.
Him, Slayer,Children of bodom, Metallica, Skidrow, Slipknot, Wasp.
Nu satt det klistermärken på nästan hela dörren. Dom flesta klistermärkena har jag snott i någon affär eller något.
Jag satte mig i ett hörn satte på min mp3, i med hörlurarna och på med Slayer.
Jag antar att jag somna för mamma kom och väckte mig och sa att det är mat.
-Hej! är du vaken nu? frågar Joakim precis som om han var rolig på något sätt.
-Nej det ser du väl? jag sover fortfarande.
-Jaha, kan du vara snäll och förklara den lilla incidenten som hände innan?
-Incident? det lär mer som om hon höll på att dö.
Jag vänder mig om, och gissa vem som står där? Snyggingen från lekplatsen!!!
-Det här är Johan! säger Joakim stolt.
-Och jag är drottingen över england..
-Trevligt att träffas ers majestät. sa han och buga
-Haha, jättekul.
-Jaja, vad var det som hände innan?
-Jag hatar rooosa och gulliga saker, det är inte jag.
-Nä men du behöver ju inte överdriva. sa Joakim precis som om han visste allt.
-Nä men jag har aldrig hört talas om en satanist som gillar rosaaa och gossedjur.
Det såg ut som om Joakim satte maten i halsen.
-Satanist?! älskling hon skojar väl?
-Om hon inte påstår något annat. sa mamma utan att titta upp från maten.
- Det är väl att gå över gränsen? tjejer borde ju gilla söta saker och sånt.
-Så du ser ner på tjejer?
-Nej det var inte så jag mena det.
-Aja skitsamma, var kan jag sova inatt? jag kommer inte palla sova därinne inatt.
-Du kan sova i soffan inatt.
-Vilken soffa?
-Soffan i ert vardagsrum.
-Pappa jag tror inte Andrea förstår vad du menar.
-Jag och Louise har ett vardagsrum och du och Johan har ett, du ska sova i ert.
-Aha.
-Johan kan vissa dig efter maten.
Tanken över att vara ensam med Johan fick det att rysa i kroppen, vad ska jag säga? Vad ska jag göra?
-Tack för maten.
Det känns som om jag ska spy, all den maten jag åt precis är på väg upp
Jag sprang in på toaleten och kräcktes.
-Vart tog du vägen? fråga Johan och ser frågandes på mig.
-Skit du i det..
-Du ser lite blek ut, mår du bra? han ser faktiskt orolig ut.
-Inte jättebra..
Fan också, jag borde inte skärt mig så mycket imorse. Jag känner mig yr.
Allt blev svart. När jag öppna ögonen igen så ser jag Johan.
Han ser rädd ut.
-Är du okej?
Han hade lagt mig i soffan, jag kände hur tårarna började välla fram.
Jag gömer mitt ansikte i mina händer.
Jag känner hur Johan lade armarna om mig.
-Om du berättar för någon så är du lika med död.
-Snällt, jag som försöker trösta dig så får jag skit för det.
-Du fattar vad jag menar..
Visa toppen
Show footer