Saturday 10 March 2012 photo 1/1
|
Tron i misstron av kärlek
Jag har sparat mitt sista andetag för dig
På den svåra vägen genom livet vi vandrat
Försöker att vandra hand i hand men ibland tappar vi greppet
Vi gör oss själva till våra fiender
När egentligen de äkta fienderna står runt hörnet
Vi förorenar vår kärlek med tårar och ord
Tårar som står för känslan av hopplöshet
Och orden som egentligen inte är menade att yttras
Som ett virus sprids den i våra hjärtan
Det enda botemedlet är att åter börja tänka
Att tänka med hjärtat och lyssna med beröring
Skulle vi kunna ge upp allt detta?
Jag har sparat mitt sista andetag för dig
Min tro omsveper mitt hjärta
Och i hjärtat finns bara den jag håller kär
Det innehåller bara dig min kära ängel
Och som en utsprungen ros utan vatten
Slocknar jag utan solskenet som är du
Jag är beroende av din närvaro
Förvisso skulle du kunna kalla mig självisk
Men jag gör mitt bästa för att spara det allra heligaste åt bara dig
Jag blottar min själ och jag ber dig att röra vid den, att älska den
Säg skulle vi inte älska varandra i evighet i nöd och lust?
Jag har sparat mitt sista andetag för dig
Ett bevis av min kärlek till dig
Ett löfte som jag står vid men ännu inte vill utföra
Då jag vill älska livet med dig och våra avkommor
En försäkring endast skriven i hjärtat
Jag slår mina händer blodiga mot väggen
Ett försök att läcka ut mina ledtrådar till dig
Ledtråden till att mina ord är sanningens ord
Att du är mitt allt och vill leva i en evighet av kärlek med dig
Men ändå tar du ett steg tillbaka av misstanke
Säg, måste jag ta mitt sista andetag
Innan du inser min sanning?
Annons