Thursday 6 January 2011 photo 1/1
|
Jag vet inte längre vad det värsta är,
Att aldrig se dig igen eller att du inte är här.
Att aldrig kunna höra dig skratta igen,
Eller att ingen, precis ingen, hade det på känn.
Som en blixt från klar himmel med dunder och brak,
Lämnade du mig känslokall med bitter eftersmak.
Som en fjärils sista vingslag en aprilkväll,
Det var det du var, du var så speciell.
Jag vet ingenting längre om vad som sker,
Becksvart mörker i mitt ljus är allt jag ser.
Hur är det meningen att man ska fortsätta,
När det fortfarande finns så mycket kvar att berätta.
Nattens småtimmar har blivit djävulens verktyg.
Då samlas alla tankar och känslor för att skapa otyg.
Jag griper tag i sängens lakan för att hålla mig kvar,
Och skriker, för jag har väntat länge nog på svar.
Brisens försiktiga beröring påminner mig om din hand,
Precis som vinden försvann du plötsligt till fjärran land.
Så jag ristar in ditt minne i mitt hjärta och mitt sinne, För att alltid behålla dig och din värme, här inne.
Annons
alvabanan
Sun 9 Jan 2011 03:36
så jävla vackor, så jävla fin bild sweeti.
även om vi inte direkt snackar varje dag längre, så finns jag alltid vid din sida josefine. (L)
även om vi inte direkt snackar varje dag längre, så finns jag alltid vid din sida josefine. (L)
Anonymous
Sat 8 Jan 2011 10:17
du vet var du har mig snäckis! ♥
Anonymous
Thu 6 Jan 2011 21:57
hänt ?
finns ;) <3
finns ;) <3
15 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/jonssonjosefine/481898947/