Thursday 16 January 2014 photo 1/1
![]() ![]() ![]() |
Jag vet inte varför men jag har det verkligen tufft nu. när jag behöver dig mest så finns du inte längre, tänk att det kan ta mer än 50år innan vi ses igen, hur länge som helst innan jag får se ditt vackra smile, ditt fina ansikte & innan jag får ett sånt där skrattanfall bara du kunde göra så jag fick! världen är så otroligt orättvist, men jag får leva med det. För hur mycket jag skriker, ber, gråter eller saknar så kan du aldrig komma tillbaka. Att en sån ung & underbar kille bara kunde försvinna så fort, men ändå när jag bara gråter kan jag inte låta bli att skratta åt allt sjukt vi gjort tillsammans, dina sjuka kommentarer, som när du skrek till din pappa " pappa, är du bögen i buren? " precis då går det förbi en bög, jag minns hur du blev när vi berättade att han som gick förbi var bög. eller när vi satt i din bil, trots vårt avstånd är du aldrig långt borta, jag vet att jag kan prata med dig & du hör mig, fast du inte kan svara. Jag vet att du alltid är med mig på allt jag gör, det är jag sjukt glad över. men jag minns även choken jag fick när jag fick reda på att du var borta, jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Istället gråt jag när jag kom hem på kvällen. Du försvann så fort ifrån mig, fick inte ens säga hejdå på riktigt. fan.. jag saknar dig så det gör ont, min vackra ängel.
Annons