June
Sunday 31 May 2009 photo 1/1
|
Sphg 06-09, klassen med stort K...
Under skoltiden så kändes sprickorna i klassen stora, men när man nu väl tänker efter så känner man faktiskt att vi hade en grym sammanhållning ändå..
Hur ska detta nu gå? känns grymt skönt att man äntligen slipper skolan, men det känns svinigt att man kanske aldrig mer kommer träffa vissa igen.
Det är så overkligt att man inte ska tillbaka till skolan imorrn, inte träffa dom som betytt mest för en der dom här tre åren, dom som alltid ställer upp och som man alltid ställer upp för!
Men That´s life! bara att gå vidare, genom att ha passerat denna milstolpe som har satt djupa spår i mitt hjärta. Och som inte kommer försvinna i första taget, som aldrig kommer försvinna!
Dom här erfarenheterna och minnena har vart viktiga för mitt liv, kommer aldrig glömma.
Nu sitter jag här hemma hos mamma och kan faktiskt inte inse att detta verkligen har hänt, det känns som att bara för någon månad sen så stod vi och kollade på när dom förra treorna skulle på bal och tog studenten, och nu har även vi gjort det! helt sjukt är det!
Tömde hela lägenheten igår och lämnade nycklarna. Ser precis likadant ut nu som det gjorde när jag gick in i min alldeles egna lägenhet för första gången, då kom tårarna, likaså i fredags kväll när man såg alla som man skulle lämna, då brast det för oss alla...
Man märker verkligen hur mycket folk betyder för en, hur stor del av ens liv dom faktiskt har!
Nu är det bara att starta upp det nya livet, rädd frö vad som ska hända och komma skall... Men inte ens i närheten av samma rädsla som jag hade när jag för första gången kom till Forshaga och skulle börja skolan, utan att känna en människa, och det bev tillslut, trots många motgångar, dom hittills underbaraste tre åren i mitt liv!<3
Under skoltiden så kändes sprickorna i klassen stora, men när man nu väl tänker efter så känner man faktiskt att vi hade en grym sammanhållning ändå..
Hur ska detta nu gå? känns grymt skönt att man äntligen slipper skolan, men det känns svinigt att man kanske aldrig mer kommer träffa vissa igen.
Det är så overkligt att man inte ska tillbaka till skolan imorrn, inte träffa dom som betytt mest för en der dom här tre åren, dom som alltid ställer upp och som man alltid ställer upp för!
Men That´s life! bara att gå vidare, genom att ha passerat denna milstolpe som har satt djupa spår i mitt hjärta. Och som inte kommer försvinna i första taget, som aldrig kommer försvinna!
Dom här erfarenheterna och minnena har vart viktiga för mitt liv, kommer aldrig glömma.
Nu sitter jag här hemma hos mamma och kan faktiskt inte inse att detta verkligen har hänt, det känns som att bara för någon månad sen så stod vi och kollade på när dom förra treorna skulle på bal och tog studenten, och nu har även vi gjort det! helt sjukt är det!
Tömde hela lägenheten igår och lämnade nycklarna. Ser precis likadant ut nu som det gjorde när jag gick in i min alldeles egna lägenhet för första gången, då kom tårarna, likaså i fredags kväll när man såg alla som man skulle lämna, då brast det för oss alla...
Man märker verkligen hur mycket folk betyder för en, hur stor del av ens liv dom faktiskt har!
Nu är det bara att starta upp det nya livet, rädd frö vad som ska hända och komma skall... Men inte ens i närheten av samma rädsla som jag hade när jag för första gången kom till Forshaga och skulle börja skolan, utan att känna en människa, och det bev tillslut, trots många motgångar, dom hittills underbaraste tre åren i mitt liv!<3
Comment the photo
23 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/joosselarsson/373787342/
Visa toppen
Show footer