January
Saturday 17 May 2008 photo 1/1
|
Igår efter jobbet (ågatan 3) så insåg jag på vägen hem i bilen att jag har VUNNIT imot er, jag har vunnit imot er som tryckte ner mej på botten...
jag är där som ni bara kan drömma om att vara, jag har närkes bästa resturangjobb, jag har en helt underbar sambo och baby on the way...
när jag sakta insåg att jag verkligen hade vunnit imot er när jag satt i bilen inatt då grät jag som jag aldrig gråtit förut jag skrek utav smärta och utav glädje... för jag insåg verkligen...
den tiden för 3 år sedan gör mej fortfarande rädd, den gör mej osäker och sårbar... den har satt sina spår och den försvinner aldrig ur mina tankar! Tiden läker inga sår, för jag bär fortfarande på samma hemksa ilska och hat imot er...
jag gråter fortfarande om nätterna för att jag vill glömma men inte kan, jag vaknar och skriker rätt ut för att jag drömt om det... för att jag tror att jag är där igen att jag är där för tre år sedan...
för min högsta önskan för tre år sedan va att nån skulle befria mej ifrån smärtan som allt hat kom med som min sjukdom givit mej, jag låg där och kom ingenstans jag ville bara ge upp och försvinna... precis som dom ville dom som såg till att jag låg där med smärtor och utan ork och livsglädje...
det gör fortfarande ont så ont att jag bara vill skrika lungorna ur mej, jag vill sakta falla utan att känna ett dugg... det har satt stora ärr i min vardag och i mitt liv...
men jag kämpar vidare utan att förlåta någon utav er, för mitt hat och min ilska kommer alltid att sitta djupt...
även om jag vunnit nu!
Annons
Visa toppen
Show footer