Det bäste är väl att skriva av sig när man inte kan få ut något hur munnen. Jag måste börja lära mig att kämpa, lära mig att förstå att jag lever och folk vill ha kvar mig på jorden. Kanske inte alla, men är iaf glad att en vill. Jag har kommit till den gränsen att jag funderar på att lämna tillbaka min häst, sälja mina kaniner. Skita i skolan och hänga mig. Men så tänker jag på dom som verkligen bryr sig, och jag känner mig som ett ego. Jag vill inte vara ego jag vill vara en helt normal människa med ett helt normalt liv, inte har självmordstankar elr förstöra sin kropp. Jag kommer att ha ärr restan av livet, och det är jag medveten om. Och det går inte att ändra på, men ibland känns det som att det är det ända sätt folk förstår att man mår dåligt, man gör väl det inte för skojs skull? Inte jag.. Så nu ska jag försöka att tänka lite, jag ska förbättra mig, det kommer att ta tid. Det går inte att göra det på en dag,vecka,månad det kan ta flera år. Det beror på hur mycket man tror på sig själv, min är liten just nu. Så vi får se hur långt jag orkar..

Annons

The photo has no tags

Camera E10

Focal length 6 mm

Aperture f/3.5

Shutter 1/30 s

ISO 200

Date

May 2014