January
Friday 22 May 2009 photo 1/1
|
Idag är det 2år sen mitt stall brann ner,
och det är fortfarande svårt att inse det faktum att det har hänt.
Jag förlorade det som jag älskade mest. Det som stod mig närmast.
Det som jag ägnade mitt liv åt.
Jag förlorade dom som hade räddat mig från mörkret så många gånger.
När jag mådde dåligt behövde jag bara gå ut i stallet för att bli gladare igen.
Jag tillbringade i stort sett hela dagarna ute hos hästarna. Borstade dom, gosade, och bara lät livet flyta på.
Jag mådde skit under hela 2006, men hästarna fick mig att må bättre. Dom fick mig att orka leva.
Jag vet att det många utav er som läser inte förstår hur jag menar, hur jag kände.
Men mina hästar var dom som stod mig närmast.
Det fanns ett starkt band mellan mig och dom. Tyvärr brann det bandet upp, och nu finns dom inte längre kvar hos mig.
Men jag vet att dom har det bra där uppe i himlen.
Och jag vet att jag kommer få träffa dom igen någon dag. Även om det dröjer ett tag.
Jag har mina nya hästar nu. Jag har ett nytt stall.
Dom nya hästarna är dyrare, och stallet också.
Men det gör inte att värdet minskar på de andra. Jag älskar dom också,
och det kommer jag alltid att göra.
Dom kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta, oavsett hur mycket lycka Rakeem, Easy och Sept ger mig nu.
Den här texten blev osammanhängande och lite förvirrande, men jag vet inte hur jag ska uttrycka mig när det gäller det här.
Jag vill gråta, som fan. Men samtidigt vill jag vara stark och låta bli.
Nu ska jag gå ut och plocka ihop en fin bukett blommor.
Sen ska jag gå ner till graven med dom.
Ni andra får ha det så bra idag.
och det är fortfarande svårt att inse det faktum att det har hänt.
Jag förlorade det som jag älskade mest. Det som stod mig närmast.
Det som jag ägnade mitt liv åt.
Jag förlorade dom som hade räddat mig från mörkret så många gånger.
När jag mådde dåligt behövde jag bara gå ut i stallet för att bli gladare igen.
Jag tillbringade i stort sett hela dagarna ute hos hästarna. Borstade dom, gosade, och bara lät livet flyta på.
Jag mådde skit under hela 2006, men hästarna fick mig att må bättre. Dom fick mig att orka leva.
Jag vet att det många utav er som läser inte förstår hur jag menar, hur jag kände.
Men mina hästar var dom som stod mig närmast.
Det fanns ett starkt band mellan mig och dom. Tyvärr brann det bandet upp, och nu finns dom inte längre kvar hos mig.
Men jag vet att dom har det bra där uppe i himlen.
Och jag vet att jag kommer få träffa dom igen någon dag. Även om det dröjer ett tag.
Jag har mina nya hästar nu. Jag har ett nytt stall.
Dom nya hästarna är dyrare, och stallet också.
Men det gör inte att värdet minskar på de andra. Jag älskar dom också,
och det kommer jag alltid att göra.
Dom kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta, oavsett hur mycket lycka Rakeem, Easy och Sept ger mig nu.
Den här texten blev osammanhängande och lite förvirrande, men jag vet inte hur jag ska uttrycka mig när det gäller det här.
Jag vill gråta, som fan. Men samtidigt vill jag vara stark och låta bli.
Nu ska jag gå ut och plocka ihop en fin bukett blommor.
Sen ska jag gå ner till graven med dom.
Ni andra får ha det så bra idag.
Comment the photo
Men jag hade eggbett på Visse och det funkade bra.<br />
Skulle dock inte ha det på en häst som är känslig i munnen eller mungiporna, eftersom det kläms åt lite mer när det är fasta ringar. :)
hoppas verkligen att ingen annan får uppleva det som jag upplevde :(
<3
Lyckligaste också.
Tror att Visconte och Emil hade det bra när dom var hos mig också. Förhoppningsvis har dom det bra i himlen nu också.
men ja.. jag lever ju ändå, även fast det är extra jobbigt ibland. :/
30 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/josei/370200665/
Visa toppen
Show footer