September
Sunday 25 April 2010 photo 1/1
|
Det är inte lätt när det är svårt.
Det som är historia nu var en gång vårt.
Vi pratar som om inget hänt.
Som om vi aldrig kände det vi en gång har känt.
Två liv sammanförda av vad som kan kallas öde.
Med en kärlek så het att den glödde.
Men då föll regnet ner och släckte lågan.
Hur vi nu går vidare, det är frågan.
Varför låter vi det här hända?
När allt vi vill är bara att försvinna och aldrig återvända.
Varför utsätter vi oss för denna plåga?
Att någonsin älska på samma sätt igen, det kommer jag aldrig våga.
Jag behöver något att hålla fast vid.
Klockan tickar och det håller på att ta slut, alltså, min tid.
Jag försöker få tiden att stanna igen.
Men det var du som fick den att stanna, min älskade vän.
Minnena jag har kvar ska jag dyrka för all framtid.
Låta de leva sitt liv och aldrig säga, "Vila i frid."
För det vi hade var en gång mitt liv.
Nu känns det som att genom hjärtat ha fått en kniv.
Jag vill hitta tillbaks till oss.
För att en gång för alla från dig aldrig bryta loss.
Men samtidigt känns det så långt borta.
Inga mirakel har någonsin varit korta.
Blodet rusar mina ådror, men det är kallt.
Jag har ju förlorat mitt allt.
Att säga de tre orden igen jag önskar.
Att du, hjärtat, jag dig älskar.
Det som är historia nu var en gång vårt.
Vi pratar som om inget hänt.
Som om vi aldrig kände det vi en gång har känt.
Två liv sammanförda av vad som kan kallas öde.
Med en kärlek så het att den glödde.
Men då föll regnet ner och släckte lågan.
Hur vi nu går vidare, det är frågan.
Varför låter vi det här hända?
När allt vi vill är bara att försvinna och aldrig återvända.
Varför utsätter vi oss för denna plåga?
Att någonsin älska på samma sätt igen, det kommer jag aldrig våga.
Jag behöver något att hålla fast vid.
Klockan tickar och det håller på att ta slut, alltså, min tid.
Jag försöker få tiden att stanna igen.
Men det var du som fick den att stanna, min älskade vän.
Minnena jag har kvar ska jag dyrka för all framtid.
Låta de leva sitt liv och aldrig säga, "Vila i frid."
För det vi hade var en gång mitt liv.
Nu känns det som att genom hjärtat ha fått en kniv.
Jag vill hitta tillbaks till oss.
För att en gång för alla från dig aldrig bryta loss.
Men samtidigt känns det så långt borta.
Inga mirakel har någonsin varit korta.
Blodet rusar mina ådror, men det är kallt.
Jag har ju förlorat mitt allt.
Att säga de tre orden igen jag önskar.
Att du, hjärtat, jag dig älskar.
Comment the photo
jag kan skriva ditt namn under såklart
så underbart bra text! verkligen stämmer in
man blir ju nästan kär i dig när man läser allt du skrivit.
Helt underbart! :)
Med en kärlek så het att den glödde.
Men då föll regnet ner och släckte lågan.Hur vi nu går vidare, det är frågan." till min bdb ? :)
Riktigt fina (Y) :)
väldigt fina texter ((:
jag avundas dig!
Gör en bok av dina dikter =D<3<3
33 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/jramos/454596706/
Visa toppen
Show footer