Tuesday 9 November 2010 photo 1/1
|
I väntan på att nåt ska hända.
Staden sover aldrig, ljusen är tända.
Han ligger på den hårda asfalten, hostar blod.
Bara nedtrampade löv vittnar om vart de stod.
Han drar ett djupt andetag, det hugger till.
Han kan inte röra sig, han ligger bara still.
Från mörkrets otäcka ovisshet dök de upp.
Med blind raseri och noll moral utförde de sin kupp.
Ett slag över huvudet, fick honom på knä.
Ett okänt föremål, det kändes som trä.
Han föll handlöst mot den kalla, svarta marken.
Och där, blev han träffad av första sparken.
En, två, fyra, åtta sparkar mot hans kropp.
Utan behärskning, utan eftertanke, utan stopp.
Hans medvetande vandrade fortfarande runt i en dimma,
Det hade pågått i ett par minuter men kändes som en timma.
Långt, långt borta kände han händer rota i hans fickor.
Han såg en spegelbild av sig själv, som var fullt av sprickor.
En tom skugga av vad han en gång var, en silhuett.
Hur skulle han fortsätta efter det som hade skett.
Han hörde de springa iväg i mörkret.
Han låg kvar, som en fallen ängels porträtt.
Med ett tungt sinne och hjärta,
En nedslagen kropp i smärta.
Han skulle bara hem, gick genvägen han brukar gå.
Men fick uthärda något ingen själ borde få.
Det sista nederlaget han skulle få uppleva.
Med en sista, tung utandning slutade han leva.
Staden sover aldrig, ljusen är tända.
Han ligger på den hårda asfalten, hostar blod.
Bara nedtrampade löv vittnar om vart de stod.
Han drar ett djupt andetag, det hugger till.
Han kan inte röra sig, han ligger bara still.
Från mörkrets otäcka ovisshet dök de upp.
Med blind raseri och noll moral utförde de sin kupp.
Ett slag över huvudet, fick honom på knä.
Ett okänt föremål, det kändes som trä.
Han föll handlöst mot den kalla, svarta marken.
Och där, blev han träffad av första sparken.
En, två, fyra, åtta sparkar mot hans kropp.
Utan behärskning, utan eftertanke, utan stopp.
Hans medvetande vandrade fortfarande runt i en dimma,
Det hade pågått i ett par minuter men kändes som en timma.
Långt, långt borta kände han händer rota i hans fickor.
Han såg en spegelbild av sig själv, som var fullt av sprickor.
En tom skugga av vad han en gång var, en silhuett.
Hur skulle han fortsätta efter det som hade skett.
Han hörde de springa iväg i mörkret.
Han låg kvar, som en fallen ängels porträtt.
Med ett tungt sinne och hjärta,
En nedslagen kropp i smärta.
Han skulle bara hem, gick genvägen han brukar gå.
Men fick uthärda något ingen själ borde få.
Det sista nederlaget han skulle få uppleva.
Med en sista, tung utandning slutade han leva.
Annons
Comment the photo
minnalou
Fri 12 Nov 2010 11:57
vilken vacker bild, den på höjden vore nästan snäppet bättre. c:
väldigt hemsk text.. ja, den är hemsk. fast hemskt bra också.
väldigt hemsk text.. ja, den är hemsk. fast hemskt bra också.
Anonymous
Thu 11 Nov 2010 20:25
Wow! du är otroligt duktig på att skriva texter som berör!
wilmajjohansson
Wed 10 Nov 2010 18:00
sluta aldrig med det du gör o älskar , för du är sjukt bra på de ! :)
LoveYou93
Wed 10 Nov 2010 00:05
oj... jag måste bara säga att jag personligen tycker att detta är en av dina absolut bästa dikter. Och den bilden är också riktigt bra. Du är riktigt bra =)
Sara Nyström
Tue 9 Nov 2010 21:56
Superfin bild! Skulle inte du kunna vara med i frost tävlingen här på db och kanske skriva en text om det? :)
Anonymous
Tue 9 Nov 2010 18:41
jag har alltid älskat poesi av alla olika slag, varit fascinerad över hur man kan uttrycka så mycket genom bara några ord. Men ingen poesi har någonsin berört mig så mycket som dina texter, jag beundrar dig. Jag avgudar dig.
sandwichformat
Wed 10 Nov 2010 20:26
gör de! så går ja med på direkten ;)
gör en såndär gillagrupp :D
gör en såndär gillagrupp :D
ToKgRiSeN
Thu 11 Nov 2010 18:23
hahahah lätt att man gör de ;) fast då får du allt ta och skapa den ;) hahaha xD
Pandorable
Tue 9 Nov 2010 15:14
Den texten fick mig att gråta - satan vad hemskt det är egentligen.
Och bilden är vacker.
Och bilden är vacker.
42 comments on this photo Show all comments »
Directlink:
http://dayviews.com/jramos/477007732/