september
tisdag 25 januari 2011 bild 1/1
|
Jag hör klockan ticka ner sekunderna.
Jag ser ansikten försvinna bort i bakgrunderna.
Jag känner marken under mina fötter börja skaka.
Var är min skyddsängel som ska över mig vaka?
Jag är rädd för att jag inte kommer hinna.
Jag är rädd för att ögonblicket kommer försvinna.
Rädd för att jag aldrig kommer hinna säga mina sista ord.
Rädd för att jag inte kommer hinna blotta mina kort på detta bord.
Om än mer rädd är jag för att jag kommer glömma.
Glömma det som en gång fick oss att börja drömma.
Drömma om en dörr som skulle ta oss ut ur allt det här.
Ta oss till någon annan värld, till vår alldeles egna atmosfär.
Jag är rädd för att sekunderna tycks rinna mig ur händerna.
Jag är rädd för lågorna som brinner hett i hjärtbränderna.
Jag är rädd för att sova, för jag vill inte missa dig passera.
Jag är rädd för att börja bygga igen, för jag vill inte se det rasera.
Orden kommer aldrig räcka till för tankarna jag har.
Du kan ställa tusen frågor men jag har aldrig några svar.
Även tiden tycks inte räcka till för nu ringer klockan för en sista gång.
Jag är rädd för att jag har väntat för länge och får vara ensam natten lång.
Klockan har tickat ner sina sista sekunder.
Mitt ansikte är en av de i dina bakgrunder.
Jag har fallit igenom marken, ner till underjorden.
Jag är rädd för att jag aldrig hann säga de tre orden.
Jag hör klockan ticka ner sekunderna.
Jag ser ansikten försvinna bort i bakgrunderna.
Jag känner marken under mina fötter börja skaka.
Var är min skyddsängel som ska över mig vaka?
Jag är rädd för att jag inte kommer hinna.
Jag är rädd för att ögonblicket kommer försvinna.
Rädd för att jag aldrig kommer hinna säga mina sista ord.
Rädd för att jag inte kommer hinna blotta mina kort på detta bord.
Om än mer rädd är jag för att jag kommer glömma.
Glömma det som en gång fick oss att börja drömma.
Drömma om en dörr som skulle ta oss ut ur allt det här.
Ta oss till någon annan värld, till vår alldeles egna atmosfär.
Jag är rädd för att sekunderna tycks rinna mig ur händerna.
Jag är rädd för lågorna som brinner hett i hjärtbränderna.
Jag är rädd för att sova, för jag vill inte missa dig passera.
Jag är rädd för att börja bygga igen, för jag vill inte se det rasera.
Orden kommer aldrig räcka till för tankarna jag har.
Du kan ställa tusen frågor men jag har aldrig några svar.
Även tiden tycks inte räcka till för nu ringer klockan för en sista gång.
Jag är rädd för att jag har väntat för länge och får vara ensam natten lång.
Klockan har tickat ner sina sista sekunder.
Mitt ansikte är en av de i dina bakgrunder.
Jag har fallit igenom marken, ner till underjorden.
Jag är rädd för att jag aldrig hann säga de tre orden.
Annons
Kommentera bilden
pistolkvinna
sö 6 feb 2011 00:24
helt underbar text. du är riktigt duktig!
sluta aldrig med det du gör!
sluta aldrig med det du gör!
Lowliis
tis 25 jan 2011 19:55
Asså shit vad jag älskar dina texter! Ditt sätt att skriva på är otroligt underbart!!
Anonym
tis 25 jan 2011 18:50
Kan Inte Du Skriva EN Sån Om Vännskap Och Om Förlåtelse? Jag Skulle Verkligen Gilla Det, För Jag Har Precis Bråkat Med En Av mina Bästa Vänner... Men Vi Har Redat Ut Det Som Tur Var För Jag Vil Verkligen Inte Mista En Av Mina Bästa Vänner,
Anonym
ons 26 jan 2011 16:44
Angår Det Dej? Nej Dåså, Jag Kan Inte Hjälpa Att Det E En Reaktion Jag Har, Jag Bara Måste Göra Det Fast Jag Inte Vill För Jag Bara Gör Det!
17 kommentarer på denna bild
Direktlänk:
http://dayviews.com/jramos/483317810/
Visa toppen
Visa sidfoten