September
Wednesday 27 February 2013 photo 1/1
|
Hon tittade upp på stjärnorna och såg hur de började slockna ner, en efter en.
Hon stängde sig in och nyckeln slängde hon bort för hon ville aldrig känna så igen.
Hon gav upp och bytte sitt sinne, hjärta och själ mot rädsla, ångest och obehag.
Hon vågade aldrig drömma för drömmar är till för de som tror på en morgondag.
Hon ville lyssna på brisens viskningar men sveptes iväg av snöstormens vind.
Hon ville se kärlek, lycka och hopp men när det kommer till sånt är hon blind.
Hon ville känna en hand mot sin kind och ett öra mot hennes slående hjärta.
Hon ville fly ifrån vardagens tyngd, morgondagens oro och gårdagens smärta.
Hon sprang för allt benen gav, skrek för allt halsen gav, levde för allt viljan gav.
Hon fällde tårar som ingen hann se innan de försvann ner i ett bottenlöst hav.
Hon satte upp fasader framför sina ruiner och hade masker framför sina miner.
Hon gjorde om samma gamla snedsteg att det till slut blev hennes nya rutiner.
Hon levde i något slags mellanting i mittpunkten av temporär lycka och evig sorg.
Hon bar på en glödande stubin som närhelst kunde explodera i hennes bröstkorg.
Hon såg igenom deras falskhet, de tillgjorda leendena och de ansträngda skratten.
Hon fick hålla tillbaka under dagen men torkade sina tårar med kudden om natten.
Hon kunde berätta men aldrig förklara, hon kunde försöka men ingen skulle förstå.
Hon kunde visa men aldrig beskriva, hon kunde försöka igen men det skulle inte gå.
Hon kunde förlåta men aldrig glömma, hon kunde släppa tag men aldrig gå vidare.
Hon kunde sparka, slå, stampa och kämpa men aldrig se sig själv som en stridare.
Hon hittade en flyktväg längst ner i flaskans botten och förlorade sig bort i ruset.
Hon hade levt i mörker så länge att när solen sken så blev hon bländad av ljuset.
Hon skar av sig sina vingar för hon kunde ändå inte flyga när vindarna stod still.
Hon lovade sig sjäv att börja leva men först skulle hon bara dö ett par gånger till.
Hon tittade upp på stjärnorna och såg hur de började slockna ner, en efter en.
Hon stängde sig in och nyckeln slängde hon bort för hon ville aldrig känna så igen.
Hon gav upp och bytte sitt sinne, hjärta och själ mot rädsla, ångest och obehag.
Hon vågade aldrig drömma för drömmar är till för de som tror på en morgondag.
Hon ville lyssna på brisens viskningar men sveptes iväg av snöstormens vind.
Hon ville se kärlek, lycka och hopp men när det kommer till sånt är hon blind.
Hon ville känna en hand mot sin kind och ett öra mot hennes slående hjärta.
Hon ville fly ifrån vardagens tyngd, morgondagens oro och gårdagens smärta.
Hon sprang för allt benen gav, skrek för allt halsen gav, levde för allt viljan gav.
Hon fällde tårar som ingen hann se innan de försvann ner i ett bottenlöst hav.
Hon satte upp fasader framför sina ruiner och hade masker framför sina miner.
Hon gjorde om samma gamla snedsteg att det till slut blev hennes nya rutiner.
Hon levde i något slags mellanting i mittpunkten av temporär lycka och evig sorg.
Hon bar på en glödande stubin som närhelst kunde explodera i hennes bröstkorg.
Hon såg igenom deras falskhet, de tillgjorda leendena och de ansträngda skratten.
Hon fick hålla tillbaka under dagen men torkade sina tårar med kudden om natten.
Hon kunde berätta men aldrig förklara, hon kunde försöka men ingen skulle förstå.
Hon kunde visa men aldrig beskriva, hon kunde försöka igen men det skulle inte gå.
Hon kunde förlåta men aldrig glömma, hon kunde släppa tag men aldrig gå vidare.
Hon kunde sparka, slå, stampa och kämpa men aldrig se sig själv som en stridare.
Hon hittade en flyktväg längst ner i flaskans botten och förlorade sig bort i ruset.
Hon hade levt i mörker så länge att när solen sken så blev hon bländad av ljuset.
Hon skar av sig sina vingar för hon kunde ändå inte flyga när vindarna stod still.
Hon lovade sig sjäv att börja leva men först skulle hon bara dö ett par gånger till.
Annons
Camera info
Camera Canon EOS 1000D
Focal length 24 mm
Aperture f/9.0
Shutter 1/400 s
ISO 100
Comment the photo
Mollytrorjag
Sat 2 Mar 2013 19:37
Du är en av de finaste jag vet.
Dina texter är något av det finaste jag vet.
Ger mig inspiration.
Ger mig ork vissa dagar, att klara mig genom livet.
Så tack, tack tusen ggr om :* <3
Dina texter är något av det finaste jag vet.
Ger mig inspiration.
Ger mig ork vissa dagar, att klara mig genom livet.
Så tack, tack tusen ggr om :* <3
liinnvanamnet
Fri 1 Mar 2013 15:16
Åh dina texter.. ALLTID lika grymma.
Kan vara för att det är en grym människa som skriver dom också!
Du är en av mina förebilder i skrivning, shit pommes.
Kan vara för att det är en grym människa som skriver dom också!
Du är en av mina förebilder i skrivning, shit pommes.
Little C ♣ ↑
Thu 28 Feb 2013 21:55
väldigt fint verkligen,
denna texten berörde mig verkligen då jag sammankopplsr det till min kompis som hade depremission men som gick bort för inte så längesedan.
väldigt fint.
denna texten berörde mig verkligen då jag sammankopplsr det till min kompis som hade depremission men som gick bort för inte så längesedan.
väldigt fint.
9 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/jramos/513167126/
Visa toppen
Show footer