De tunga dörrarna öppnas och igenom de stiger en grå man ut.
Han släpar på en grå skugga för inget kommer att bli som förut.
Han sätter på sig sin gråa hatt och fäller sedan upp sin gråa krage.
Knuten på hans gråa slips stramar åt lika hårt som den i hans mage.

Tvärsöver gatan går en blå kvinna och på sina axlar bär hon på världens vikt.
Hon fäller blå tårar men det döljer hon för det är inget som man gör publikt.
Så hennes blåögda blick slår hon ner i marken och låtsas som om ingenting alls.
Men den blå sorgen hon bär runt på är snart lika stor som klumpen i hennes hals.

Runt hörnet hörs en rosa tjej skratta till där hon går gatan ner med sina rosa vänner.
Hon säger att hon andas rosa och tänker rosa men ingen vet hur hon egentligen känner.
För sedan liten har hon velat passa in i en rosa värld och då måste hon sina känslor låsa.
Så nu går hon där och låtsas i rosa när hennes insida i själva verket är allt annat än rosa.

I den röda bilen som kör förbi sitter en röd herre som tvingas stanna för det röda ljuset.
Med sin röda näve bankar han på ratten i motsats till hans röda hjärta för det är fruset.
I hans bröstkorg har det inte bankats sedan det misstag han gjorde blev till hennes död.
Sedan dess lever han med en svidande ilska inom sig som får hela hans värld att bli röd.

Det gröna paret slänger ett ont öga efter bilen som kör förbi under det gröna ljuset.
Sedan återgår de till att vilt diskutera det gröna problemet med effekten i växthuset.
Men det som bägge av de inte vet är att ingen av de egentligen bryr sig om det gröna.
För i en allt grönare värld berättar de vilken skröna som helst bara för att verka sköna.

På trottoaren mittemot går en gul kille och tänker gula tankar om en annan gul kille.
Han försöker att inte tänka så gult men han skulle inte kunna sluta om han ens ville.
Men sedan barnsben har han fått lära att tankar om andra killar är någonting fult.
Så dessa gula tankar kommer aldrig att bli mer än just tankar i ett sinne så gult.

Den gråa mannen stannar upp för en stund och börjar att se sig omkring.
Hans gråa ögon börjar flacka runt som om de hade fått syn på någonting.
Men det måste bara ha varit i syne så han suckar till och fortsätter att gå.
Under sin gråa hatt kan han inte sluta att undra varför världen är så grå.

Alltså...texten! Texten, Javier! MAGISKT.