Jag står och greppar efter de rätta orden.

Den rätta blandningen av olika läten i följd.
Försöker återfinna min balans här på jorden,

Men dina tårar får mig att bli helt översköljd.

Jag sväljer min stolthet och ber dig att stanna natten,
För jag vill inte se dig ensam under gatlyktornas sken.

Det skymmar snart och det är som att vi går på vatten,

Som att vi har inlärda repliker att yttra på livets scen.

Och jag vet inte varför men jag törs inte möta din blick.

Kanske är det för att jag är rädd för att se mig själv däri,
Eller för att jag kanske inte vill sakna den gnista jag fick.
Men som jag inte längre får för den tiden tycks vara förbi.

Min ena hälft vill bara att du ska gå din väg och aldrig blicka bak.
Min andra vill bara ta dig i sin famn och viska att allting ordnar sig.

Jag vill kunna tro på att allt sker av någon anledning, av någon orsak,
Men nånting inom mig säger att det aldrig kommer bli samma grej.

Trots det vill jag att du ska stanna natten för än är den inte slut.
Och fastän världen må kalla mig för en idiot så är jag ännu din.

Även om jag tror och vet att det inte nånsin kan bli som förut,

Så vet jag bara vem jag är så länge jag är din och du är min.

Vill inget hellre än att få förlora mig i allt det som är oss.

Dra ut på denna sista natt och bara finnas för en stund.

Få svälja en sista droppe och få andas in ett sista bloss.

Låta morgondagen få förbli inget annat än ett påfund.

Och ännu försöker jag hitta de rätta orden.
Den rätta blandningen av olika läten i följd.

För att återfinna min balans här på jorden.
Men dina kyssar får mig att bli översköljd.

fasen så bra du är!