Baby, ibland reagerar jag på ett konstigt sätt. Jag sätter upp murar och stänger av känslorna för att slippa tänka, slippa andas och slippa vara människa. Jag klarar inte av verkligheten och där har du en av mina brister. När allt blir för verkligt så flyr jag iväg, som idag. Då måste jag få vara ifred, skriva lite och slå lite. För annars fungerar jag inte. Förut hade jag andra sätt att fly verkligheten med, droger och andra destruktiva beteénden men jag har lagt av med den skiten och jag kommer aldrig hamna där igen. Men du tror inte på det va? Så fort jag snackar om droger, skojar om det, så ger du mig den där jävla blicken och jag förstår inte. Förstår du inte att jag inte är någon jävla pundare? Jag har vart i det träsket och jag kommer aldrig hamna där igen. Hade jag verkligen viljat punda så hade jag tagit de där jävla adhd tabletterna, de är centralstimulerande och innehåller en liten dos affe och det räcker att ta några sådana tabletter och jag skulle bli skön ett tag. Men gjorde jag det? -Nej! Jag kastade alla mina jävla piller när vi blev tillsammans, det vet du, du var med. Men ändå så verkar du inte lita på mig när det gäller droger. Skit samma, jag vet vart jag står och det räcker. Jag vill inte förlora dig baby men snälla försök förstå mig,.. Jag vet att det är lätt när jag inte pratar om det, men jag är sådan och kan jag inte få vara sådan? Ta mig som jag är, det kommer gå bra. Jag tycker om dig så himla mycket och jag kommer sakna dig vid min sida om du inte kommer hem till mig ikväll <3

åh älskling.. När du beskriver det så bra så trior jag hon förstår.