June
Thursday 22 October 2009 photo 1/1
|
ja, okej, alla förstår väl vem det här är till,
och jag hoppas att du fattar det du med, och att du orkar läsa, för det här måste du veta, ... du och jag vi har känt varann sedan sexårs, och när jag kom dit var jag ganska ensam. men du och jag, vi klickade direkt. vi har varit tajta så länge, men jag förstår inte riktigt, vårat löfte, vi har inte riktigt hållit det så som jag hoppats. våran vänskap är värd så mycket för mej, hur är det med dej? du har kanske hittat nya vänner, bättre än mej. och det kan jag förstå, jag vet inte om vi "växt" ifrån varann, men vi har ju alltid haft samma humor, och konstiga fantasi och ideér när vi var mindre. jag vet inte riktigt vad vi gjorde, men vi hade riktigt kul. jag vill gärna hitta dit igen, inte släppa taget. allt kan väl inte försvinna. bara för att vi går i olika skolor nu, jhag har ju hållit kontakten med andra, jag vill inte tappa dej! vi, eller åt minstånde kommer jag att försöka skärpa mej, för jag saknar oss så mycket. när jag sitter här och skriver, och tänkrer tillbaka, jag kan inte hålla tillbaka tårarna, så mycket vi har gått igenom. vi hade det bäst tillsammans, och jag har litat upptill hundra procent på dej, och jag hoppas att jag fortfarande kan det. du kan alltid lita på mej, och jag kommer alltid att finnas här kvar och vänta. allt har ine försvunnit, du och våra minnen finns alltid i mitt hjärta, jag lovar!
vad sa vi? ända till pensionatet? hand i hand? och bredvid så hittar vi kanske babianen Nils och Emma, sitter och tuggar på sin skogaholms limpa? eller hur var det vi skrev? jag glömmer aldrig dej gumman, syster, tvillingnöt!
okej, det är till dej, jag älskar dej emma lundwall
och jag hoppas att du fattar det du med, och att du orkar läsa, för det här måste du veta, ... du och jag vi har känt varann sedan sexårs, och när jag kom dit var jag ganska ensam. men du och jag, vi klickade direkt. vi har varit tajta så länge, men jag förstår inte riktigt, vårat löfte, vi har inte riktigt hållit det så som jag hoppats. våran vänskap är värd så mycket för mej, hur är det med dej? du har kanske hittat nya vänner, bättre än mej. och det kan jag förstå, jag vet inte om vi "växt" ifrån varann, men vi har ju alltid haft samma humor, och konstiga fantasi och ideér när vi var mindre. jag vet inte riktigt vad vi gjorde, men vi hade riktigt kul. jag vill gärna hitta dit igen, inte släppa taget. allt kan väl inte försvinna. bara för att vi går i olika skolor nu, jhag har ju hållit kontakten med andra, jag vill inte tappa dej! vi, eller åt minstånde kommer jag att försöka skärpa mej, för jag saknar oss så mycket. när jag sitter här och skriver, och tänkrer tillbaka, jag kan inte hålla tillbaka tårarna, så mycket vi har gått igenom. vi hade det bäst tillsammans, och jag har litat upptill hundra procent på dej, och jag hoppas att jag fortfarande kan det. du kan alltid lita på mej, och jag kommer alltid att finnas här kvar och vänta. allt har ine försvunnit, du och våra minnen finns alltid i mitt hjärta, jag lovar!
Visa toppen
Show footer