varför ska det vara så förbannat svårt?
och varför ska man tvingas växa upp?
jag vill fortfarande gå i förskolan, bygga med kappla,
leka med bondgården och alla djuren.
jag vill fortfarande springa tillsammans med
Tina och Lynn och jaga Anton tills
vi fick tag i honom under björken som Peter
alltid åt löv från.
Det var tider de, tider som aldrig kommer tillbaka.

Är det något jag vill ha just nu så är det den tiden.

När man var bästa vän med alla, folk fortfarande kissade
på sig i skolan och när man hade en mattant som hette Gun-Britt.

Numera heter mattanten "Centralköket Skara" och lagar inte alls lika god mat.

När ens värsta kärlek gick över på två sekunder,
man var tillsammans med halva klassen på samma gång
och det roligaste som fanns att göra på rasten var Gogos
Pokémon eller Pogs.

Nu går rasterna åt till att plugga. Det passar på något sätt inte mig.

När man gick på fritids, lekte i gympahallen
och det värsta buset man kunde göra var
att slänga snö på förbipasserande bilar.

Nu är det värsta man kan göra att supa sig redlös,
bli våldtagen och sen får man skämmas.

Då, behövde man inte vara någon annan än sig själv.
Nu, är det så jävla viktigt att passa in.

Jag önskar att jag vore 7 år igen,
så jag kunde glömma att knyta skorna
och ramla på mormors grusväg
och skrapa upp armbågarna och knäna

Det var längesen, men till och med det
saknar jag.

<3

Okej, men du saknar inte att vara 7 år heller kanske, eller :O?