August
Tuesday 30 November 2010 photo 1/1
|
jag vill vara den som alltid vågar se upp igen.
livet man lever, jag vet att ni ser det.
stjärnor som lyser, säg att ni ser det..
det var ett tag sen jag stog där, bakom micken,
jag känner den lyckan som ingen tog ifrån mig,
tänkte berätta en text vad jag känner, jag har
tagit bort min vän, så är det inte längre..
jag utgår ifrån att du inte känner mig alls,
du kanske vet vem jag är, resten har jag sagt,
och det är de.. som gör det hela svårare, alla har en
uppfattning och ibland så sårar den, men nu
är vi här och jag har lovat att va stark,
fötterna på jorden, inget får mig lämna mark..
jag har drömt om dethär ända sen jag var barn
och jag har blivit jävligt glad att det är det som ni sa.
jag ska klara mig själv, ska aldrig be nån om hjälp,
jag ska nå dit jag vill utan att falla igen,
ska inte tappa greppet för jag håller det hårt,
& jag vet vart jag ska, jag håller huvudet högt..
har aldrig mått så bra..
...
nu är vi här igen, alltid lika jävla svårt..
att få ett lika bra flyt i denna vers två..
men nu gör jag det som jag verkligen kan,
vill inte ångra mig sen, för att jag inte hann..
skrivit känslorna, som jag verkligen velat,
och sagt många ord som jag verkligen menat..
vill tacka mina vänner , som alltid förstår,
utan er hade det aldrig blivit någon vers tvåå..
och det är sant, ni är allt som jag behöver..
ni är min tröst, när dehär inom mig blöder..
jag tittade tillbaka när jag upptäckte musiken,
jag minns nästan allt trots att jag var så liten,
jag var 10 år och hade mycket att lära,
och jag lärde mig själv att det som inte dödar
härdar..ska inte tappa greppet
för jag vet vart jag ska,
håller huvudet högt, har aldrig mått så bra.
livet man lever, jag vet att ni ser det.
stjärnor som lyser, säg att ni ser det..
det var ett tag sen jag stog där, bakom micken,
jag känner den lyckan som ingen tog ifrån mig,
tänkte berätta en text vad jag känner, jag har
tagit bort min vän, så är det inte längre..
jag utgår ifrån att du inte känner mig alls,
du kanske vet vem jag är, resten har jag sagt,
och det är de.. som gör det hela svårare, alla har en
uppfattning och ibland så sårar den, men nu
är vi här och jag har lovat att va stark,
fötterna på jorden, inget får mig lämna mark..
jag har drömt om dethär ända sen jag var barn
och jag har blivit jävligt glad att det är det som ni sa.
jag ska klara mig själv, ska aldrig be nån om hjälp,
jag ska nå dit jag vill utan att falla igen,
ska inte tappa greppet för jag håller det hårt,
& jag vet vart jag ska, jag håller huvudet högt..
har aldrig mått så bra..
...
nu är vi här igen, alltid lika jävla svårt..
att få ett lika bra flyt i denna vers två..
men nu gör jag det som jag verkligen kan,
vill inte ångra mig sen, för att jag inte hann..
skrivit känslorna, som jag verkligen velat,
och sagt många ord som jag verkligen menat..
vill tacka mina vänner , som alltid förstår,
utan er hade det aldrig blivit någon vers tvåå..
och det är sant, ni är allt som jag behöver..
ni är min tröst, när dehär inom mig blöder..
jag tittade tillbaka när jag upptäckte musiken,
jag minns nästan allt trots att jag var så liten,
jag var 10 år och hade mycket att lära,
och jag lärde mig själv att det som inte dödar
härdar..ska inte tappa greppet
för jag vet vart jag ska,
håller huvudet högt, har aldrig mått så bra.
Annons
Visa toppen
Show footer