September
Friday 7 December 2012 photo 1/1
|
Nej, det är inte den charmigaste bilden men VEM BRYR SIG? Jag kommer så jävla väl ihåg hur glad jag var den där dagen! Jag vet inte om jag någonsin varit så glad förut! Dagen vi hämtade hem dig, våran fina grabb, Habibi.
Våran andra hund men det blev som min och Emilias första,
Du lärde mig och hela familjen så otroligt mycket, du lärde oss allt vi kan om hundträning idag!
När denna bild togs var jag så lycklig! Jag var så otroligt jäkla obeskrivligt glad! Jag kunde inte fatta att mamma och pappa på riktigt efter alla års tjatande från mig och Emilia äntligen hade bestämt sig för att köpa en till hund! Allt kände så overkligt, som en saga! Allting var bara bra! Men sen så tog sagan slut och idag är det ett helt år sedan du lämnade oss... Är det någon dag jag aldrig kommer glömma är det den dagen jag stängde dörren och gick till skolan, vetandes att jag aldrig mer skulle få se dig.
Allting gick så fort! På lördagen hände det som inte fick hända och på onsdag var du borta. Jag glömmer aldrig hur jag satt med dig i knäet och bara grät. Jag ville aldrig att det ögonblicket skulle ta slut, jag kunde ha suttit med dig och gråtit in i din päls i en evighet! Hela kroppen protesterade när jag gick hemifrån, jag gav dig en sista blick, stängde och låste dörren. Det var den värsta känslan jag någonsin haft.
Jag saknar min prins så himla mycket VARJE dag! Det går inte en enda dag utan att jag tänker på honom. Allt vi gjorde tillsammans, hur asgrym vi var på rally - vi planerade att vara ute på tävlingbanorna till våren. Det här låter hemskt men jag är så ledsen över att jag aldrig fick chansen att ställa upp i en tävling med honom. jag var så peppad på att bara gå ut och äga alla - som jag visste att vi skulle göra. Men vi fick aldrig chansen, aldrig visa alla vad vi kunde och det gnager i mig hela tiden!
Det var extra jobbigt när första snön kom. Du älskade snö så himla mycket, springa genom djupsnön, kunna klättra upp i drivorna och spana, det bara lyste om dig på vintrarna! Snön kom samma dag du försvann, så att du precis missade den, det kändes så surt!
Du blev inte ens två år gammal. Du fick bara ett litet smakprov av ditt liv innan någon ryckte undan fatet. Och jag är så arg på denna någon! Varför skulle du ryckas ur våra händer? Jag förstår inte! Varför kunde allting inte bara löst sig? Varför bröt du benet som liten? Det där jävla benbrottet!
Men även fast jag känner att det är så jävla orättvist att jag inte fick mer tid med dig är jag ändå tacksam för den tid jag fick! Du lärde mig som sagt så otroligt mycket och jag älskade varenda minut jag fick tillbringa med dig! (okej, kanske inte när du grävde ur alla sopor för jag glömde sätta på spärren, men alla andra, haha!) Du var en helt underbar hund och jag kommer aldrig nånsin sluta tänka på och sakna dig!
Jag tror heller aldrig att jag kommer känns så starkt för en annan hund! Jag älskar Oska också - tro mig! Hon är heelt fantastisk! Men det är inte samma sak... När jag tränade med Habibi var jag så lycklig, varm i hela kroppen och det bara lyste om mig! Det är inte samma sak längre, det är verkligen inte det... Jag önskar att det var det men jag får inte samma känsla längre. Går aldrig på kurser, varken själv eller med mamma och pappa. Jag har varken inspriation, ork, eller ens VILJAN att träna hund längre. Det känns bara jobbigt. Jag vill ju träna med DIG! Ingen annan!
Jag älskar dig så mycket att det gör ont i kroppen och jag vet fortfarande inte vad jag ska ta mig till utan dig vid min sida! Det var du och jag mot världen, bara vi två, bästa vänner, oövervinneliga och det dödar mig inifrån att du är borta. Aldrig någonsin mer kommer jag att få se dig. ALDRIG NÅGONSIN! Inte en endaste gång!
Jag hade förväntat mig mååånga underbara år med dig, nu fick jag inte det, men jag fick några och dom åren var dom bästa under hela mitt liv! Du kommer för alltid gå med mig vart jag än är, vad jag än går igenom.
Love was when I loved you
One true time I hold to
In my life we'll always go on
Du lever kvar i minnet och i själen, jag önskar verkligen att jag kunde tycka att det räckte!
Cabrie de Seri Habibi
2010/02/05 - 2011/12/07
Vila i frid min fina ängel <3
Annons
Comment the photo
eemmasveensk
Mon 10 Dec 2012 11:37
Finns alltid för dig gumman! Jag vet att det är jobbigt att förlora nån som man älskar... Men tyvärr så är livet så och så orättvis ibland! :/ <33
Anonymous
Sat 8 Dec 2012 13:00
Åh vännen.. Jag finns alltid här om du behöver det, det vet du! Det är väl ingen tröst i att jag säger det här, men jag vet hur det känns..
Du är så himla fin och stark vännen och till slut blir det bra<3
Du är så himla fin och stark vännen och till slut blir det bra<3
Julii
Sat 8 Dec 2012 15:43
Ja, jag vet. Tack!
Jag börjar tvivla på det. Ett helt år har gått utan att det har blivit bättre. Det är som att jag har ett stort hål i mig som bara inte går igen... <3
Jag börjar tvivla på det. Ett helt år har gått utan att det har blivit bättre. Det är som att jag har ett stort hål i mig som bara inte går igen... <3
5 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/julii/511604273/
Visa toppen
Show footer