Hur kan man sakna någt som andra aldrig skulle sakna?

Dom tidiga morgonarna, går upp fixar sej inne på toan kollar klockan och cyklar iväg till bussen.
Kommer dit lämner grejerna och hämtar det man behöver.
Lite prat med kompisarna m.m. innan det börjar.
Sätter sej på sin plats och det börjar.
Handen får återigen en massa jobb att göra och man lyssnar intensivt på vad man ska göra och allt är så bra när det är så tyst och alla lyssnar och är koncentrerade.

SKOLAN!!

Man sitter med pennan och böckerna och kollar på tavlan vad som står och skriver sedan av.
Får läxan för dagen och drygar sedan lite med att komma till sitt skåp och hämta nästa grejor.
Visst är det roligt med hål och raster men hellre för att ha det skulle jag vilja sluta tidigare och komma hem än att få va i skolan och inte göra nånting i nån timma och sen in på lektion.
Ibland kan det gå segt på lektionerna men varför ge upp?
Häng med från första början. :)

Det bästa är ändå när man åker den sista biten hem från skolan i bussen och allt känns så bra, man är trött och glad.
Man tar klivet innanför dörren och känner lukten av hemma, sätter sej vid bordet och gör läxorna som man har sen är man fri!

Skolan är saknad av Julia <3
Ska jag vara ärlig tror jag att jag är den enda ^^
Men men alla är annorlunda (A)

saknar skolan men de som ja kmr sakna mest.. e nog innan..