Wednesday 28 October 2009 photo 1/2
![]() ![]() ![]() |
.:Julie:.
Hon var blek som ett lakan och såg skräckslagen ur.
Jag gick långsamt fram till henne och log svagt.
”Hej, vad hände?” Frågade jag lågt.
”Han var full och körde ändå…” Mumlade hon.
”Han som körde på er?”
Frågade jag försiktigt ”Nej… Derek.” Sa hon lågt.
Jag spärrade upp ögonen.
Hon hade berättat om honom, det var han hon jobbade med på restaurangen.
”O…” Sa jag lågt.
”Han som kom från andra hållet hann inte bromsa.” Berättade hon.
Jag såg hur panikslagen hon fortfarande var och tyckte väldigt synd om henne.
”Är du mycket skadad?”
”Nej… två sprickor i ett revben bara.” Svarade hon och grimaserade.
Jag såg olyckligt på henne, då öppnades dörren och in kom hela gänget från klassen.
”Vad gör du här? Stick!” Sa en av killarna och knuffade bort mig.
Jag såg bedjande på Terri, ville att hon skulle be mig stanna…
Men hon ignorerade mig och började prata med de andra.
Jag kände tårarna strömma ner för mina kinder och sen
sprang jag ner till parkeringen igen.
Jag ville inte veta av detta, inte en gång till!
.:Julie:.
Mamma glodde förvånat på mig.
”Är hon…” Började hon svagt och jag förstod vad hon tänkte.
Jag brukade aldrig gråta, det var första gången på fem år jag
grät när Terri dog…. Och nu grät jag igen.
”Hon är okej, fråga inte bara kör.” Sa jag sorgset och mamma nickade.
Vi körde snabbt hem och jag sprang upp på mitt rum.
Jag gick långsamt fram till henne och log svagt.
”Hej, vad hände?” Frågade jag lågt.
”Han var full och körde ändå…” Mumlade hon.
”Han som körde på er?”
Frågade jag försiktigt ”Nej… Derek.” Sa hon lågt.
Jag spärrade upp ögonen.
Hon hade berättat om honom, det var han hon jobbade med på restaurangen.
”O…” Sa jag lågt.
”Han som kom från andra hållet hann inte bromsa.” Berättade hon.
Jag såg hur panikslagen hon fortfarande var och tyckte väldigt synd om henne.
”Är du mycket skadad?”
”Nej… två sprickor i ett revben bara.” Svarade hon och grimaserade.
Jag såg olyckligt på henne, då öppnades dörren och in kom hela gänget från klassen.
”Vad gör du här? Stick!” Sa en av killarna och knuffade bort mig.
Jag såg bedjande på Terri, ville att hon skulle be mig stanna…
Men hon ignorerade mig och började prata med de andra.
Jag kände tårarna strömma ner för mina kinder och sen
sprang jag ner till parkeringen igen.
Jag ville inte veta av detta, inte en gång till!
”Är hon…” Började hon svagt och jag förstod vad hon tänkte.
Jag brukade aldrig gråta, det var första gången på fem år jag
grät när Terri dog…. Och nu grät jag igen.
”Hon är okej, fråga inte bara kör.” Sa jag sorgset och mamma nickade.
Vi körde snabbt hem och jag sprang upp på mitt rum.
![](http://cdn07.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
![](http://cdn08.dayviews.com/68/_u8/_u0/_u4/_u7/_u8/u804787/1252852461_1.jpg)
har ej det kvar på datan tyvär.
![](http://cdn07.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/jullann95/420150134/