Tuesday 17 November 2009 photo 1/3
![]() ![]() ![]() |
Du har ett hjärta av guld, och har alltid stöttat mig
för när skiten var som svårast vare du som trösta mig!
När allting gick åt helvete, när allting bara brast
när djävulen haffa mig och mitt liv blev fucked up!
Ingen kunde se, nej, ingen kunde fatta
och som en smutsfläck blev jag sopad under mattan
men ingen tog hänsyn
och denna lilla sak blev mitt livs äventyr!
Instängd på rummet, det som först starta som en
liten skitsak blev sedan fem gånger större!
Oron blev en sjukdom, som ledde till nåt hemsk
där jag förlora mina vänner, fan jag hatar det som hänt
ni var fem mot en, jag var fast och förlamad
försöker glömma, men fan vad jag hatar
tänker tillbaka, mina tårar blir till blod
för jag älskar dig mamma, den enda som förstod!
1995, jag vill tacka mor och far
för att ni har fostrat mig till den kvinna jag är idag
har alltid funnits här, det uppskattar jag
- försöker vara dottern som ni alltid velat ha (:
Utan er varje dag, skulle världen vara svår
allt vi gått igenom, alla år efter år.
visst blev det bråk och vi putta på varandra
har aldrig slagit er, har visat er respekt.
Ni är samma kött och blod, och jag älskar er mest.
Allting som har hänt, och minnen vi skapat
jag hoppas att jag är den förebild som jag vill vara
2001, då allting bara rasa
och jag vill tacka er för att ni har aldrig hatat
det jag har gjort, mot mig själv, och mot er
- för jag visste inte själv att jag hade de problemen
från ute på stan, till inne varje dag
Ylva och Christer är mina andetag
utan er är jag död, utan er är jag borta
hela mitt liv, utan er är jag borta!
för när skiten var som svårast vare du som trösta mig!
När allting gick åt helvete, när allting bara brast
när djävulen haffa mig och mitt liv blev fucked up!
Ingen kunde se, nej, ingen kunde fatta
och som en smutsfläck blev jag sopad under mattan
men ingen tog hänsyn
och denna lilla sak blev mitt livs äventyr!
Instängd på rummet, det som först starta som en
liten skitsak blev sedan fem gånger större!
Oron blev en sjukdom, som ledde till nåt hemsk
där jag förlora mina vänner, fan jag hatar det som hänt
ni var fem mot en, jag var fast och förlamad
försöker glömma, men fan vad jag hatar
tänker tillbaka, mina tårar blir till blod
för jag älskar dig mamma, den enda som förstod!
1995, jag vill tacka mor och far
för att ni har fostrat mig till den kvinna jag är idag
har alltid funnits här, det uppskattar jag
- försöker vara dottern som ni alltid velat ha (:
Utan er varje dag, skulle världen vara svår
allt vi gått igenom, alla år efter år.
visst blev det bråk och vi putta på varandra
har aldrig slagit er, har visat er respekt.
Ni är samma kött och blod, och jag älskar er mest.
Allting som har hänt, och minnen vi skapat
jag hoppas att jag är den förebild som jag vill vara
2001, då allting bara rasa
och jag vill tacka er för att ni har aldrig hatat
det jag har gjort, mot mig själv, och mot er
- för jag visste inte själv att jag hade de problemen
från ute på stan, till inne varje dag
Ylva och Christer är mina andetag
utan er är jag död, utan er är jag borta
hela mitt liv, utan er är jag borta!
jag vet att du e tröt på ett egna lama liv för jag förstår att det e ganska meningslöst att vara du.
låt de inte gå ut över andra ta tag i ditt liv och ta en ordetlig tit i spegeln du kommer inte gilla det du ser...
|
|
|
v till towe-xx-xx
![](http://cdn07.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
![](http://cdn08.dayviews.com/68/_u8/_u0/_u4/_u7/_u8/u804787/1252852461_1.jpg)
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/jullann95/424804218/