November
Show more 
Saturday 10 October 2009 photo 15/20
|
.:Terri:.
Jag var panikslagen när vi kom in på nästa lektion och skolsyster, rektor
och alla våra lärare stod uppradade längst fram i rummet.
Jag satte mig ner och såg hur mina händer skakade.
Vad hade hänt?
Jag svalde och såg spänt på rektorn.
”Det har inträffat en hemsk olyck…”
Började vår matte lärare.
Jag spärrade upp ögonen.
”En av era klasskamrater har dött.”
Fortsatte rektorn.
Jag fick total panik.
Hade Julie dött?
Var det därför mrs Clinton hade varit hemma?
Var det vad hon menade med att hon inte riktigt var sjuk?
”Som ni vet var Tanya på bilsemester.
De var på väg hem igår kväll när en full lastbilchaufför körde mot rött och mosade hela bilen.”
Berättade rektorn.
Jag andades ut, det var inte Julie, men det var hennes bästis…..
Vi fick lyssna på en lång genomgång av skolsyster om hur olyckan hade gått till.
Tanya, hennes mamma, pappa och två småbrosor hade alla dött.
Det var hemskt!
Stackars Julie mådde så pass dåligt att hon inte skulle komma till skolan på hela
veckan…
I försig var det redan torsdag, men ändå!
Jag visste inte vad jag skulle göra….
.:Julie:.
Jag låg hemma på min säng och kände för att dö…
Vad skulle jag göra utan Tanya?
Hur skulle jag stå ut?
Det skulle jag inte… jag skulle bli deprimerad, eller något liknande.
Jag suckade, varför hade jag inte åkt med henne?
Då hade vi båda varit döda och det hade varit bättre än att vara ensam.
Jag kurrade ihop mig till en liten boll och lät tårarna rinna fritt.
Det kändes bara att få gråta ut.
Mamma kom upp och knackade på min dörr.
Hon väntade inte på något svar utan gick bara in.
Jag blängde på henne.
”Terri är där nere, ska jag släppa upp henne?” Viskade hon.
Jag kände hur en våg av smärta slog över mig.
Jag ville inte låta Terri se mig så här men jag ville heller inte lämna henne, hon var den ända jag hade kvar!
”Säg att jag sover.”
Mumlade jag lågt.
Det borde funka!
Då skulle hon inte tro att jag struntade i henne i alla fall.
och alla våra lärare stod uppradade längst fram i rummet.
Jag satte mig ner och såg hur mina händer skakade.
Vad hade hänt?
Jag svalde och såg spänt på rektorn.
”Det har inträffat en hemsk olyck…”
Började vår matte lärare.
Jag spärrade upp ögonen.
”En av era klasskamrater har dött.”
Fortsatte rektorn.
Jag fick total panik.
Hade Julie dött?
Var det därför mrs Clinton hade varit hemma?
Var det vad hon menade med att hon inte riktigt var sjuk?
”Som ni vet var Tanya på bilsemester.
De var på väg hem igår kväll när en full lastbilchaufför körde mot rött och mosade hela bilen.”
Berättade rektorn.
Jag andades ut, det var inte Julie, men det var hennes bästis…..
Vi fick lyssna på en lång genomgång av skolsyster om hur olyckan hade gått till.
Tanya, hennes mamma, pappa och två småbrosor hade alla dött.
Det var hemskt!
Stackars Julie mådde så pass dåligt att hon inte skulle komma till skolan på hela
veckan…
I försig var det redan torsdag, men ändå!
Jag visste inte vad jag skulle göra….
Jag låg hemma på min säng och kände för att dö…
Vad skulle jag göra utan Tanya?
Hur skulle jag stå ut?
Det skulle jag inte… jag skulle bli deprimerad, eller något liknande.
Jag suckade, varför hade jag inte åkt med henne?
Då hade vi båda varit döda och det hade varit bättre än att vara ensam.
Jag kurrade ihop mig till en liten boll och lät tårarna rinna fritt.
Det kändes bara att få gråta ut.
Mamma kom upp och knackade på min dörr.
Hon väntade inte på något svar utan gick bara in.
Jag blängde på henne.
”Terri är där nere, ska jag släppa upp henne?” Viskade hon.
Jag kände hur en våg av smärta slog över mig.
Jag ville inte låta Terri se mig så här men jag ville heller inte lämna henne, hon var den ända jag hade kvar!
”Säg att jag sover.”
Mumlade jag lågt.
Det borde funka!
Då skulle hon inte tro att jag struntade i henne i alla fall.
1 comments on this photo
Visa toppen
Show footer