Tuesday 1 April 2014 photo 1/3
|
Jag vet inte hur länge jag satt där på golvet, bara att Ken hade stannat vid min sida hela tiden. Jag minns inte ens ifall jag grät. Allt jag kommer ihåg är hur, efter en lång tystnad, Ken hade hjälpt mig upp, lindat min svullna arm och lett mig till sängen. Sedan hade det blivit svart.
Jag vaknade tidigt nästa morgon, Ken satt lutad mot sängkanten. Hans trassliga hår lyste i solen som trängde igenom kvällens regnmoln.
"Have you stayed here all night?" Jag såg på hans sovande ansikte och mindes vad som hänt. Jag såg på min slarvigt lindade arm, log varmt och såg ut genom fönstret.
"Du borde le oftare." Med ett ryck vände jag mig om och möttes av ett brett leende.
"Shut up." Jag slängde min kudde i ansiktet på honom och reste mig upp. Jag gick och öppnade balkong dörren, drog in den kyliga luften i lungorna och försökte rensa bort gårdagens händelser så gott det gick.
Annons