Thursday 10 September 2009 photo 1/1
|
Du lämnar mej när jag behöver dej som mest...
Jag är inte lika viktig som förr.
Jag tänker tillbaka på tiden då det var vi, men tårarna rullande mer för mina kinder...
Men jag torkar snabbt bort dem och täkner att du är inte värd mina tårar...
Varför? Vad har jag gjort?
Inget...
Om du nu ska skita i mej, så gör det på riktigt och låtsas inte att du bryr dej...
Jag har genomskådat din lögn och jag är trött på att vänta och jag är trött på att du kommer när det passar dej...
Det får vara slut på det nu!
Det är kanske dax att göra som alla säger.. Att släppa taget?...
Men en del av mej vill inte, den påminner mej om alla våra underbara stunder och gör detta så mycket svårare...
Men jag har bestämt mej jag ska göra det... Det är slut med gråta mej till sömns och vakna med röda ögon... Till och med i sömnen känner jag sveket...
" När du står på en bro och tänker hoppa säger inte en äkta kompis " HOPPA INTE" utan hon tar din hand och säger "hoppar du, så hoppar jag.".
Förr visste jag att du skulle hoppa med mej... Eller åtminstonde stå där medanför och fånga mej men istället står du några meter bort och tittar på när jag faller.
Även om det finns personer omkring mej är jag ensam...
Så snälla, gör mej en tjänst.. Gör alla en tjänst, jag ber.
Bara sjut mej...
Men jag vet att detta inte är slutet... Även och jag dör, kommer du stå vid min kista på begravningen och gråta? Eller bara tänka "äntligen"??
Jag har gett dej chans efter chans, korkat nog... Och varje gång har du svikit mej, men nu är det slut. Jag har tröttnat på att vänta och bara duga när du har lust att göra något eller när alla dina andra kompisar är upptagna...
Det finns andra som kan älska mej och jag förtjänar bättre, jag är trots allt en bra människa...
Så jag säger detta för sista gången.. " Du är min bästa vän".
Så snälla gör det bara, en sista tjänst...
Skjut mej...
Jag är inte lika viktig som förr.
Jag tänker tillbaka på tiden då det var vi, men tårarna rullande mer för mina kinder...
Men jag torkar snabbt bort dem och täkner att du är inte värd mina tårar...
Varför? Vad har jag gjort?
Inget...
Om du nu ska skita i mej, så gör det på riktigt och låtsas inte att du bryr dej...
Jag har genomskådat din lögn och jag är trött på att vänta och jag är trött på att du kommer när det passar dej...
Det får vara slut på det nu!
Det är kanske dax att göra som alla säger.. Att släppa taget?...
Men en del av mej vill inte, den påminner mej om alla våra underbara stunder och gör detta så mycket svårare...
Men jag har bestämt mej jag ska göra det... Det är slut med gråta mej till sömns och vakna med röda ögon... Till och med i sömnen känner jag sveket...
" När du står på en bro och tänker hoppa säger inte en äkta kompis " HOPPA INTE" utan hon tar din hand och säger "hoppar du, så hoppar jag.".
Förr visste jag att du skulle hoppa med mej... Eller åtminstonde stå där medanför och fånga mej men istället står du några meter bort och tittar på när jag faller.
Även om det finns personer omkring mej är jag ensam...
Så snälla, gör mej en tjänst.. Gör alla en tjänst, jag ber.
Bara sjut mej...
Men jag vet att detta inte är slutet... Även och jag dör, kommer du stå vid min kista på begravningen och gråta? Eller bara tänka "äntligen"??
Jag har gett dej chans efter chans, korkat nog... Och varje gång har du svikit mej, men nu är det slut. Jag har tröttnat på att vänta och bara duga när du har lust att göra något eller när alla dina andra kompisar är upptagna...
Det finns andra som kan älska mej och jag förtjänar bättre, jag är trots allt en bra människa...
Så jag säger detta för sista gången.. " Du är min bästa vän".
Så snälla gör det bara, en sista tjänst...
Skjut mej...