July
Tuesday 12 January 2010 photo 1/1
|
"Say I got trouble
Trouble in my eyes
I'm just looking for
Another good time"
Så sjukt många dumma saker man kan göra. Så sjukt många dumma ord man kan säga, dispyte that motherfucking shit så orkar jag inte bry mig, det är kanske bara too fucking much.
Så många dumma saker jag gjort, och från hur jag känner, så är det inte över.
För jag är bara en sån person.
Jag chockerar mig själv jämt; shit kunde jag verkligen göra så?
Ja, det kunde jag, tydligen. Jag hade alltid lovat mig själv att inte göra så eller bli den personen, men nu är jag den personen ändå.
Jag lever i ett fucking falskt samhälle byggt på lögner och svek, dödsfall och tårar.
Men det bästa är - det tar aldrig slut.
Varför är det så att det är det bästa? Jo, för att jag känner ingenting längre.
Iskall, fan - jag bryr mig inte ens. Vad hände där liksom? Vad hände med den över emotionella Alexandra som alltid hade åsikter, sa fuck no till skiten och var inställd till att palla utan såna jävla grejer?
Jag blev uppslukad. Uppslukad i det blå? Näe.. Uppslukad i allt annat, för att man börjar efter ett tag liksom gå på sparade krafter. På Autopilot nästan. Jag är där, men ändå inte, man kan inte få någon respons. Det går att prata med mig, jag är som vanligt, men det är ingen hemma i huset min hjärna bor i.
Kickstart my heart motherfuckers.
Jag söker en förändring. Men jag pallar ingen jävla förändring.
Från och med nu ska jag leva on the fucking clouds.
Alex åh, du är så stark! hur klarar du av allting? yeah well fucker, in case you didn't notice, så behöver jag inte palla allting. I just don't give a fuck.
ahh... damnit! sån jävla crap, hahaha - som om jag ens behöver skriva sånhär skit?
Lean back my friend and smile, it aint over motherfucker
Trouble in my eyes
I'm just looking for
Another good time"
Så sjukt många dumma saker man kan göra. Så sjukt många dumma ord man kan säga, dispyte that motherfucking shit så orkar jag inte bry mig, det är kanske bara too fucking much.
Så många dumma saker jag gjort, och från hur jag känner, så är det inte över.
För jag är bara en sån person.
Jag chockerar mig själv jämt; shit kunde jag verkligen göra så?
Ja, det kunde jag, tydligen. Jag hade alltid lovat mig själv att inte göra så eller bli den personen, men nu är jag den personen ändå.
Jag lever i ett fucking falskt samhälle byggt på lögner och svek, dödsfall och tårar.
Men det bästa är - det tar aldrig slut.
Varför är det så att det är det bästa? Jo, för att jag känner ingenting längre.
Iskall, fan - jag bryr mig inte ens. Vad hände där liksom? Vad hände med den över emotionella Alexandra som alltid hade åsikter, sa fuck no till skiten och var inställd till att palla utan såna jävla grejer?
Jag blev uppslukad. Uppslukad i det blå? Näe.. Uppslukad i allt annat, för att man börjar efter ett tag liksom gå på sparade krafter. På Autopilot nästan. Jag är där, men ändå inte, man kan inte få någon respons. Det går att prata med mig, jag är som vanligt, men det är ingen hemma i huset min hjärna bor i.
Kickstart my heart motherfuckers.
Jag söker en förändring. Men jag pallar ingen jävla förändring.
Från och med nu ska jag leva on the fucking clouds.
Alex åh, du är så stark! hur klarar du av allting? yeah well fucker, in case you didn't notice, så behöver jag inte palla allting. I just don't give a fuck.
ahh... damnit! sån jävla crap, hahaha - som om jag ens behöver skriva sånhär skit?
Lean back my friend and smile, it aint over motherfucker
Visa toppen
Show footer