Samvetet plågar mig långsamt. Tankarna for runt i huvudet som en orkan. Smärtan i magen vill inte försvinna. Jag drömmer på natten, jag drömmer på dagen. Den lilla självförtroende jag hade är borta. Huvudet orkar inte mer. Jag hamnar i koma. Vill pausa, vill bort härifrån. Vill fly någonstans långt borta, men mina tankar kommer alltid att följa efter mig och likaså mitt förflutna. Vill trycka på en knapp, en knapp som stänger av hjärnan. Känslorna svämmar över. Jag försöker simma upp till ytan men för varje försök att ta mig upp lyckas jag alltid hamna på botten.
Tankar om att ta nya tag bleknar bort. Tankar om att ändras och förbättras, blir aldrig mer än en dröm. Tom. Hjärtat väger ton av smärta. Kroppen är svag och tung. Jag orkar inte bära mig själv. Vill sova och försvinna fån allt, men jag kan inte komma ifrån mina drömmar. Ångest och rädsla växer i magen och kryper sig upp mot min hals. Ännu mera tankar. Plågsamma tankar. Jag är ensam med mina tankar. Själen, svart som den mörkaste natten. Jag är min värsta fiende. Ångest, stress,självömkan,sorg,besvikelse,ilska,hat,avund. Tårar i ögonen. Det tar aldrig slut. Kan inte blicka framåt när jag inte kan släppa mitt förflutna. Lever i en ond cirkel jag inte kan ta mig ur.

Annons

The photo has no tags

May 2011