Såna här dagar vill man bara gå under jorden och inte finnas mer. Jag känner mig fullkomligt värdelös och ännu en gång gör jag magplask i den bottenlösa bassängen. Jag skäms inte för någonting och ångrar heller inget. Skulle du gjort det jag gjorde skulle jag glädjas för din skull, men så är inte fallet. Istället gör du det absolut värsta tänkbara och drar mig längre och längre ner. På något sätt lyckas alltid jag framstå som "ond" i alla situationer. Men någonstans inom mig så vet jag, att det jag gjorde inte var hälften så idiotiskt som det du gjorde. Ert förflutna och hennes ignorans gör situationen så mycket värre. Det värsta är att du inte vill släppa. Okej, fine. För vet du vad? Då kan jag utesluta mig själv som en stödpelare när du blir sårad. Jag har förlorat många och mycket, och ändå står jag upp. Inte idag, och kanske inte imorgon. Men åtminstone försöker jag. Jag låter mig inte ligga ner hur länge som helst för er att sparka på. Det ska bli skönt att starta ett eget liv. Om ett halvår är du blott en prick i min historia.

Annons

Bilden saknar taggar

december 2013