Ville berätta lite om min panikångest för de som inte vet.
Jag var på en festival här i Skåne som heter Siesta. Som ni själva förstår förtärdes en hel del alkohol och tyvärr var inte vatten prio ett för min del. Värmen var extrem och som svarthårig tog jag upp värmen än mer. På natten mellan min födelsedag och dagen därpå känner jag hur marken börjar snurra. Jag känner mig ostadig och min dåvarande pojkvän samt en annan vän tog med mig till ett matstånd för att köpa något åt mig att äta. Jag åt och drack även mycket vatten. När jag sedan reste mig igen var det betydligt värre. Jag blev panikslagen och blev rädd för att svimma. Att tappa kontrollen. Röda Korset kom och kollade mig för att se att allt stod rätt till. Det gjorde det. Men rädslan fanns kvar. Jag blev helt autistisk. De fick någon halvtimme senare köra hem mig till mitt ex där jag återigen försökte få i mig mat. Det spyddes bara upp. Dagen därpå fick min mamma hämta mig, sista dagen av festivalen då det bandet jag helst ville se skulle spela. Jag mådde för jävligt. När vi kom hem trodde jag att jag skulle dö. Jag trodde att mitt hjärta höll på att sluta slå. Mamma ringde till läkaren och de konstaterade att det var ett tecken på ångest. Jag var inte lika övertygad. Några dagar senare besökte vi min läkare, Dan, som frågade om alkoholintaget och när han fick reda på hur mycket det var sa han "Du ska vara väldigt glad över att du sitter här. Du kunde ha dött av alkoholförgiftning". Jag blev mer ångestfylld. Varför satt jag då här? Varför hade jag sådan tur? Vad kommer att hända nu? Kan jag dö av det inom en vecka eller faran är förbi?
Skolavslutningen kom. Dagen efter åkte vi till Rhodos. Där utvecklades ångesten ytterligare. Jag fick inte behålla någon mat. Jag trodde ständigt att jag skulle falla ihop och svimma eller rentav dö. Jag vaknade mitt i nätterna och kände om mitt hjärta fortfarande slog. När vi kom hem blev mitt liv ett riktigt helvete. Jag kunde inte ens gå och duscha själv. Inte gå på toaletten och jag åt inte på flera veckor. Jag drack endast cola och tog Attarax samt Sertralin. Det var min enda föda. En natt låg jag vaken till sex på morgonen för att jag var rädd för att jag skulle få en hjärnblödning i sömnen. Jag grät. Varje dag. Vissa dagar önskade jag till och med att dö för att slippa må som jag gjorde. Jag har alltid varit en clown, en livlig och rolig person som tar mycket plats och älskar att skämma ut sig. Detta var en enorm vändning och jag frågade mig själv flera gånger var denna människa tagit vägen.
Jag utvecklade stora tvångstankar och de höll på att driva mig till vansinne.
Men en dag bestämde jag mig för att anstränga mig lite extra, jag ville ju må bra. Och så blev det till slut. Det tog ett bra tag och jag vill inte påstå att jag är fri från det för det blir man aldrig. Jag st fortfarande svårt att låta mig själv tänka framåt. Jag är rädd att jag inte får. Ett år är så långt bort och tänk om jag inte får uppleva det jag vill uppleva? Jag vågar inte se framtiden som ljus då allting bara tar stopp. Jag får fortfarande panikattacker men kan hantera dem på ett helt annat sätt nu. Jag är människa igen och jag är så jävla glad, även stolt, över att jag tagit mig hit. De som inte haft eller har panikångest kan inte föreställa sig hur hemskt det är. Det är något man måste uppleva. Det är det värsta och bästa som hänt mig. Det bästa med det är att jag fick reda på vilka mina riktiga vänner var och vilka som brydde sig, även att detta har stärkt mig ytterligare som människa.
Peace out.

Annons

Uploader

got photos in group

Taggad med

The photo has no tags

Geo tag

Camera info

Comment the photo

idan-V Fri 31 Aug 2012 14:59

Älskar dig, Roy <3

- Read more -

Nova Fri 31 Aug 2012 15:52

Aw, älskar dig med Stefan <3

- Read more -

idan-V Fri 31 Aug 2012 18:38

Jag är så glad för att du kommit så långt som du har gjort,, jag vet hur svårt det har varit för dig, och jag är riktigt stolt för att du har klarat det så bra!
Men.. jag saknar dig.. <3

- Read more -

Anonymous Thu 30 Aug 2012 19:06

Jag känner verkligen igen den dödsångesten. Jag låg själv vaken förr för jag var stensäker på att jag skulle dö i sömnen, jag la ständigt fingrarna på handleden för att känna pulsen och vågade inte äta när jag var själv i rädsla för att sätta i halsen. Men jag har också lyckats ta mig ifrån det allra värsta, även om jag kommer ha ångest livet ut (GAD) så har jag lärt mig att kontrollera den med meditation och avslappningsövningar. Men vissa dagar är ju värre än andra och då får man bara stå ut helt enkelt, ta en halvtimme i taget.

Du är jättestark som har kommit en bra bit, och jag är säker på att du kommer komma ännu längre :)

- Read more -

Nova Thu 30 Aug 2012 22:21

Det känns så skönt att komma i kontakt med folk som kan relatera till sådant här. Man vet inte hur det är såvida man inte varit där själv. Jag är verkligen jättestolt över hur långt jag tagit mig. Jag ser ångesten mer som en erfarenhet än en börda. Även fast den är det många gånger. Skönt att du kommit så långt du med. Vet vilket helvete där och du är bra stark du med :) Kram på dig fina!

- Read more -

Anonymous Thu 30 Aug 2012 22:41

Ja folk kan omöjligt förstå om dom aldrig har varit i närheten, oftast jämför dom det med ångesten inför en tenta -_-' Ja man lär sig så mycket om sig själv och man lär sig nyttiga sätt att hantera den istället för att bara dämpa den med mediciner.
Kram på dig med vackra du!

- Read more -

Nova Thu 30 Aug 2012 22:51

Word!!

- Read more -