Sunday 24 October 2010 photo 2/2
|
Vi visste båda hur det skulle sluta.
Men ändå, av varje sekund ville vi njuta.
Och nu, tårarna, ja, de rinner.
Då du sakta men säkert ur mitt liv försvinner.
Bara tanken gjorde så ont.
Att veta att utan dig skulle allt vara så tomt.
Jag skulle sakna din röst, sakna ditt skratt.
Skulle ligga och tänka på dig varje natt.
"Underbart är kort" har man till mig sagt.
Och att allt måste få gå i sin egen takt.
"Pusselbitarna måste falla på plats."
Innan jag kan börja backa för att ta sats.
Det gjorde ont att höra sanningen på sånt vis.
Och då tänkte jag att det var en sanning så orättvis.
Jag ville inte lyssna, jag ville inte stanna.
Och alla som hade något att säga, ville jag förbanna.
Men då tog du min hand och sa:
"Ingen kan någonsin mig från dig ta."
Jag kunde inte rå för det, men då rann en tår.
Jag kramade om dig, mot kinden min kände jag ditt hår.
Kändes som en mardröm, allt jag ville var att få vakna.
För jag ville aldrig dig behöva sakna.
Men det var ofrånkomligt.
Men tiden vi hade, oförglömligt.
Tillbaks på ruta ett.
För jag visste inget annat sätt.
Men i min ensamhet lärde jag mig att stå ut.
För en sak visste jag säkert och det var att vår saga inte var slut.
//text av javier ramos
Men ändå, av varje sekund ville vi njuta.
Och nu, tårarna, ja, de rinner.
Då du sakta men säkert ur mitt liv försvinner.
Bara tanken gjorde så ont.
Att veta att utan dig skulle allt vara så tomt.
Jag skulle sakna din röst, sakna ditt skratt.
Skulle ligga och tänka på dig varje natt.
"Underbart är kort" har man till mig sagt.
Och att allt måste få gå i sin egen takt.
"Pusselbitarna måste falla på plats."
Innan jag kan börja backa för att ta sats.
Det gjorde ont att höra sanningen på sånt vis.
Och då tänkte jag att det var en sanning så orättvis.
Jag ville inte lyssna, jag ville inte stanna.
Och alla som hade något att säga, ville jag förbanna.
Men då tog du min hand och sa:
"Ingen kan någonsin mig från dig ta."
Jag kunde inte rå för det, men då rann en tår.
Jag kramade om dig, mot kinden min kände jag ditt hår.
Kändes som en mardröm, allt jag ville var att få vakna.
För jag ville aldrig dig behöva sakna.
Men det var ofrånkomligt.
Men tiden vi hade, oförglömligt.
Tillbaks på ruta ett.
För jag visste inget annat sätt.
Men i min ensamhet lärde jag mig att stå ut.
För en sak visste jag säkert och det var att vår saga inte var slut.
//text av javier ramos
Annons
Comment the photo
Anonymous
Thu 28 Oct 2010 12:34
hjärtat :(
jag finns alltid för dig cristina ! <3333333333
jag finns alltid för dig cristina ! <3333333333
Anonymous
Wed 27 Oct 2010 20:21
?<3
Anonymous
Sun 24 Oct 2010 19:39
finns <3
15 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/k-krisse/475551610/