Tuesday 11 November 2008 photo 12/14
|
Tuesday 11 November 2008 photo 12/14
|
Haw. Är det lönt? Nej.
Martin är min allra första kompis. Vi har umgåts från och till sen vi var ungefär fem år gamla, vilket betyder att vi onekligen delar alldeles för många internskämt och fraser som ingen annan kan förstå om de ens hade försökt. Martin är också min enda kompis vars familj har blivit lite "polare" med min egen. Våra föräldrar snackade mycket med varandra, och våra syskon pratade en del också. Det var alltid ganska härligt att komma hem till Martin, för där luktade annorlunda jämfört med hemma hos mig. Han hade också jättemycket coola leksaker som inte alls liknade mina, och en massa coola spel till deras Amiga som inte min storebror hade där hemma. När vi lekte skulle Martin oftast bestämma vad det var vi skulle leka med, och det slutade nästan alltid med Lego. Jag ville alltid leka med Wicksgloops, för de tyckte jag var coolast. När mellanstadiet och förståelsen för engelska kom så kom också Magic-korten och en massa andra tönterier. Sen kom högstadiet, sen kom gymnasiet, och nu är vi där vi är. Träffas lite då och då och snackar skit, tar en och en annan DotA över nätet, dricker kaffe på Gameness.. men det är väl så det ska vara, eller?
Jag och Martin träffades genom förskolan som vi gick i två år innan lågstadiet. Det var en go tid, men tyvärr har jag inte så många aktiva minnen från den tiden då jag var mycket ung. Martin kan säkert nämna en hel del olika minnen därifrån som skakar upp mitt eget lite så jag kan komma på känslan och minnet igen, men på rak arm klarar jag inte av det, så jag låter det vara som det är nu. Martin är också en av mina vänner som alltid kommer vara det. Han är en i "gänget".