HÅLL_KÄFTEN_OCH_LÄS_VÅR_BOK.
..kommer inte boken att heta. men bara för att make a statement får ni lite att bita i tills den är färdig. Detta är dock endast samlat material, ingenting särskilt nytt. Inte heller korrekturläst. Mycket, mycket avskalat.

DET SKULLE VARA LÄTT FÖR MIG ATT SÄGA ATT JAG INTE HITTAR HEM MEN DET GÖR JAG; TROR JAG
Om man inte reser sig när man nått botten, då skulle jag nog vilja kalla mig själv ett litet maskhål. Som tusen fåglar på grenen, flyger en flyger alla. När du tappat förståndet så får man gräva djupt. Långt ner i svarta hål, var inte rädd att böja dig för långt fram, och trilla ner som Alice i Underlandet, för enligt historien var det ju bara en dröm. Gräv djupt och sår kommer utan tveka att blöda och svida. Kommer jag inte upp när jag nått botten är jag ett maskhål. Jag gräver hellre i såren, än ner mig. Jag letar förklaringar, ursäkter och räddningar. Men jag vet att även den minsta blomma kan bryta upp ur asfalten, endast utav vetskapen att det finns ljus på andra sidan.

BITTER_SWEET
en mögelsvamp på min egen frukostmacka, epispod två.

Grattis Mathilda, du har vunnit en heldag i bitterhetens hemtrevliga boning, här kan du hyra filmer (självklart endast av den sorgliga snyft-sorten) och det finns choklad i Tröstätarens Skafferi. Här på Tragikplaneten, där du hamnar när du sjunker som en sten, finns det gott om självömkan när alla andra gett upp hoppet om dig, det som även är kallat ett självförsvar för dem som förstått att man måste rädda sig själv. Dessvärre är vi tyvärr tvungna att meddela dig om att när dagen är slut är det på egen risk du ligger kvar i sängen, annars finns det en chans att du inte kommer upp för du har ätit dig fet på lögner ditt huvud skapat när du inte har någon annan att lyssna på, och det lilla avståndet till duschen som kommer göra dig fräschare känns som en lång plågsam resa. Att åka 7 mil för att komma till skolan känns som en resa till Tyskland för att höra Hitler berätta för dig att du är en låg individ som inte tar livet på allvar, hänvisar en till kuratorn även känt som kommendanten som berättar hur du ska känna. Tobaks tycks brinna upp utav minsta lilla inandning, och det är lätt att bara dra upp paketet och mata sig själv med något menigslöst för att det är stimulerande, givande och krävs inte mycket kraft. Idag är det du och sängen, imorgon ska du möta världen med ett leende.

SKICKAR OCH FÅR ETT SISTA TEXT, FARVÄL ÄR FÖR ENKELT PÅ SMS
Jag satt och svor över den dagen jag tillät mig att falla. För att det var så ytligt och fånigt och flyktigt och mänskligt och känslosamt och äkta och jobbigt att tycka om. Jag är rädd och är inte redo för att göra det. Alla förstår för ingen är någonsin redo att älska. Men hoppa ändå. Hoppa fast du kanske ramlar och stupar och bryter allt du har. Att stå kvar på kanten och bara glesa ner är inte ett liv för någon. Jag hoppade och ramlade och gjorde illa mig men jag faller fortfarande så jag vet inte alls hur man ska handskas med den jävla kärleken.

THIS PLANET LOOKS SO CUTE, BUT IT'S COLD.
tänkte skriva att världen är elak, för det är den. Men jag är också elak och är en del av den så här får jag vara objektiv, även fast mina känslor säger annat . Jag är en grå massa som kan bli ett frö och växa grön. Men dekadensen flyter i mina vener och artärer och kraften finns inte, för att vara ett frö och växa upp ur grå betong krävs en jävla anamma och en gnutta solsken. Mitt solsken är långt bort och jag vill att det ska komma hit. Men det är bara drömmar , allt är bara drömmar.

OR DO YOU TAKE THE BLUE PILL AND SEE HOW FAR THE RABBIT HOLE REALLY GOES
hela världen är liksom uppochner nu, och det är ganska stimulerande, men det är som att åka karuseller som snurrar , kul i början men man blir lätt yr och illamående. uppskattar däremot hur jag klarar att släppa taget om mer och mer iallafall, det måste vara gravitationen. inte lätt att stå på fötterna när man helt plötsligt sitter i taket.

AFTER ALL, IT'S ALWAYS YOU
Så nu sitter jag här igen. Men en ny uppbyggd mur, högre och stadigare än den förra som förstördes när jag släppte in någon. Jag är verkligen förlorad.

DET FINNS INGA HJÄLTAR
ligger och undrar, medan jag hör hur regnet smattrar på rutan, hur många timmar jag spenderat i den här sängen, med bröstkorg fylld utav tjock ångest, tårar som aldrig förvarnar utan bara exploderar ut i ren panik. alltid samma ständiga panik, tårar som inte vet vart de ska ta vägen, en kropp som aldrig känner sig hemma i hemmets lugna vrå.
hur kan det kännas så rofyllt att komma hem fastän man vet att ångesten slår emot en så fort man stiger innanför dörren. det är inte atmosfären, inte heller människorna, det är vetskapen att detta är det enda stabila jag har, ett hus byggt på bergsgrund, på en ö, omringad av vatten, en familj och en hund, en katt och en säng, det är här ångesten hör hemma, där när allting egentligen bara borde få vara tryggt och bra, det är här den slår till som effektivast.

tusen timmar i min säng, att få gå sönder när ingen ser på, ångesten viskar du har gjort något dåligt igen. Varför kan jag inte bara få vara bra ibland ? jag måste jämt stå på mig, jag måste jämt vara starkast, alltid vara ett gott föredöme. om någon visste om hur jag egentligen var hade jag gått förlorad. den enes berg kan vara den andres grushög, men varför är jag den enda som måste vara medveten om det? varför måste jag tänka två steg framåt och aldrig titta bakåt, människor i min närhet blir upprörda när jag för en gångs skull råkar vara ansvarslös, ångesten växer igen.

tusen timmar i min säng av att planera att bli någonting en vacker dag, tjugofyra timmar tills människan som deltog i att gräva ett hål för mitt dekadenta fall, är på fri fot igen.

ETT_LEJON_I_DIG
Det är tyst här, raka motsatsen från vad det är och en gång varit i mitt blåmärke till huvud. Jag ska slakta allting ont och dräpa mitt blåmärke och kröna mig själv till en hjälte. Det finns inga hjältar. Dags att föda fram en riktig nu då, en sådan utan den röda manteln och underkläderna utanpå trikåerna. En avskalad, inifrån och ut.
Jag hör ett lejon ryta alldeles intill mitt öra om nätterna. Jag ber honom sluta, att jag blir uppfylld med ett väsen till rädsla, men han fortsätter som om han inte hört mig. Jag ska besegra alla lejon, för i mitt hjärta bor det ett mäktigt väsen. I mitt lejonhjärta. Det besegrar er allihopa om jag vill det. Aldrig skall jag låta mig själv tryckas ned, ty jag har inte förtjänat att vilja dö förrän den dagen jag ber om det på det på mina blodskrapade knän. Blod är inte tjockare än vatten.

Annons

Bilden saknar taggar

Kamera CanoScan 9000F

Brännvidd mm

Bländare

Slutartid

ISO

Datum

november 2012