Gömd eller glömd under en sten på ett berg.

Och jag glömde mig själv under en sten, eller gömde jag mig jag kommer faktiskt inte ihåg. Och med hariga ögon tittade jag ut och helvetet var fortfarande lika varmt och himlen var lika frostigt iskall som jag kommer ihåg den och jag minns att jag undrade så varför människor dras till värmen för uppenbarligen är kärleken gjord utav de varma elementen. För alla som flugit så vet vi att det är kallt och döende, de liv som finns är som cancer, det behöver nödvändigtvis inte växa sig större och värre men det stannar gärna där resistant och giftigt, jag ville hellre störta än att stanna där uppe i ett ingenting som inte finns men jag var lyckligtvis under en sten på ett berg. Jag gömde mig där och jag glömde mig lite också för det var så enkelt. Försökte exponeras utav elementen för bror sa att livet var kallt och rått och det är det också, precis som helvetet inte är för det var där jag satt när du tittade ner på mig, jag kunde ju inte säga nej jag kunde bara säga ja för det var bara så det skulle vara.

Så jag gjorde precis som vi sa och sedan var jag tyst , det gick ju nästan sju stycken år innan jag vågade fråga och ändå fick jag inget svar, frågade givetvis mig själv jag kunde ju omöjligt fråga dig för jag förstod ju inte om det var rätt eller fel. Nu vet jag ju att det var fel och jag kan ju inte säga något nu det var ju så längesedan men jag ville inte klä av mig men jag visste ju inte ifall det var rätt eller fel. Att vara sex år och inte veta rätt eller fel låter nedjobbat men det var så det var och jag gömde mig lite under en sten, eller glömde jag mig själv där, jag vet inte. Det var ju så längesedan nu.

Annons

The photo has no tags

November 2012