August
Saturday 29 May 2010 photo 1/1
|
Lappar av öde
23 oktober
morgon
Han slog upp ögonen. Sömnigt vände han sig om för att lägga armen om sin sambo. Förvirrat kände han gropen i madrassen bredvid honom. Den var fortfarande varm. Julia kunde inte ha gått för särskilt lång stund sen. Fredrik såg uppenbart ledsen och förvirrad ut. Han grep tag i hennes kudde för att dra in hennes doft men något vitt som föll till marken distraherade honom. Han plockade upp papperslappen från golvet och kollade på bokstäverna. Krumelurer som bildade ord. Han fick inte ihop meddelandet. Han såg vad det stod men fattade inte innehållet.
Hej Fredrik!
Jag kan inte bo med dig längre. Jag förstår att det verkar förvirrande, men du måste förstå. Det har hänt en grej som jag inte kan förklara. Eller jag kanske kan, men jag får inte. Du ska veta att jag älskar dig mer än allt annat vad som än händer. Kommer du ihåg att jag stekte en kyckling igår? Den är till dig. Lycka till i livet och kom ihåg att inte leta efter mig. Jag har aldrig funnits. Lägg lappen i kaminen.
Älskar dig / Julia
Sakta sjönk han ner på sängen igen. Sakta sjönk orden in. Sakta stängde han ögonen. Sakta. Allting gick så sakta.
--------------------------------------------------------------------------------------------
23 oktober
morgon
Han slog upp ögonen. Sömnigt vände han sig om för att lägga armen om sin sambo. Förvirrat satte han sig upp. Vilken sambo? Han hade ju ingen sambo. Han hade varit singel och sökande så länge han kunde minnas. Han ruskade av sig den lustiga känslan och ställde sig upp. Han kände på sig att idag skulle han lyckas sälja många bilar.
--------------------------------------------------------------------------------------------
23 oktober
kväll
Naturligtvis hade han haft rätt. En nybliven barnfamilj, en ensam snobb och en nyutflyttad ungdom hade fått nya Volvos. Nöjd öppnade han kylskåpet och tog fram ett fat med stekt kyckling som han förberett för några dagar sen. Värmde den lite lätt i mikron och kokade lite makaroner. Hur hungrig han är var blev han avbruten efter bara några tuggor. Han sprang fram till diskhon och spottade ut det som fanns i munnen. Där, tillsammans med rester av tuggad kyckling låg en liten lapp med text på. Det var lite suddigt men det gick fortfarande att läsa. Förvirrad rynkade han på pannan.
Jag finns.
-------------------------------------------------------------------------------------------
Det var svårt att tänka. Vad var det för hål i hans bröst? Vad var det som fattades? Han var där men ändå inte. Inte närvarande även om han var där. Sålde bilar utan att bry sig. Åt kyckling utan att känna smaken. Han kände på sig att han hade glömt något, att han hade glömt någon. Det var det enda han kunde bry sig om. Denna någon som han inte kom ihåg. Denna någon som fattades. Denna någon som grävde ett hål i bröstet som skavde, skavde och skavde. Han hade hittat fler lappar. Alla med samma meddelande.
Jag finns.
Vad betydde det? Han förstod meningen men inte innebörden. Varje lapp la han maniskt i kaminen. Han vågade inte elda i den längre och hade inte gjort sedan han hittat den första lappen men ändå var det dit alla lappar skulle. En gång hade han kastat en i papperskorgen men hade då fått en sådan obehaglig känsla i ryggen som inte hade försvunnit förrän han hade plockat upp den och lagt den på rätt ställe. Det var inte bara mystiska lappar som hade börjat dyka upp, utan han hade dessutom börjat drömma samma dröm åter och åter igen. Det var en dröm om en kvinna. Han tyckte att han kände igen kvinnan även om han aldrig hade sett henne förut. Det var något med det där bruna håret.
---------------------------------------------------------------------------------------------
Den här gången var drömmen annorlunda. Kvinnan hade fortfarande brunt hår och matchande kläder. Fredrik hade också samma kläder som vanligt. Det som var annorlunda var platsen. De stod inte utomhus vid en trafikerad väg utan hemma hos Fredrik. Kvinnan stod som vanligt med ryggen mot honom, vilket gjorde det omöjligt att se ansiktet. Trots det så upplevde han henne som mycket vacker. Han kunde lätt föreställa sig ett passande ansikte till henne. Då märkte han att det brann i kaminen. Han hade varit så fokuserad på kvinnan att han inte märkt det innan men nu fick han panik. Han visste inte varför men han kastade sig framåt och försökte febrilt att släcka elden. Under tiden vände sig kvinnan om. När den tillslut var släckt tog hon till orda. – "Där Fredrik". Det enda han kunde göra var att stirra. Hennes ansikte. Ögonen var tomma och intorkade och läpparna hade stora sprickor. Han fick inte ihop det ansiktet med det han hade väntat sig. "Där Fredrik".
Fredrik vaknade med ett ryck. "Där Fredrik". Men var var där då? Han tänkte noga igenom drömmen igen. Kaminen! Han gick dit och tog ut alla lappar igen. Jag finns. Jag finns. Jag finns. Jag finns. Jag finns. Jag finns. Jag finns. Tillslut hittade han en lapp med annan text.
Hej Fredrik!
Jag kan inte bo med dig längre. Jag förstår att det verkar förvirrande, men du måste förstå. Det har hänt en grej som jag inte kan förklara. Eller jag kanske kan, men jag får inte. Du ska veta att jag älskar dig mer än allt annat vad som än händer. Kommer du ihåg att jag stekte en kyckling igår? Den är till dig. Lycka till i livet och kom ihåg att inte leta efter mig. Jag har aldrig funnits. Lägg lappen i kaminen.
Älskar dig / Julia
Han vände på lappen.
Ja det har med en kille att göra. Lucifer om du kommer ihåg? Jag får egentligen inte skriva det här, för han sa att han skulle göra någonting hemskt med mitt ansikte men jag tror ärligt talat inte att han gör det. Han sa att jag var tvungen att följa med honom. Jag kunde ingenting göra. Jag älskar dig fortfarande, jag lovar. Ring mig på det här numret: 076-6658143.
Signe Post 9e
--------------------------------------------------------------------------------------------
Kom gärna med kritik och sånt ^^
7 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/kaiia-chan/459459950/
Visa toppen
Show footer