Jag ställde bilen på hållplats 3 och sprang till hållplats 1. Jag kom för tidigt, andfådd ställde jag mig och blickade ut över åkrarna, skogarna och himlarna med molnen. Knäpptyst, andtetag och hjärtslag, molnen som nästan hugger huvudet av ens huvud som bomull och känslan av att Jorden väller runtomkring en.

Jag var så nära att greppa livet, om ens för en sekund, greppa mig själv och allt det verkliga, men så kom bussen. Jag klev på men såg att det kom en till buss bakom "Jag ska lämna över en sak till en tjej och jag vet inte om hon är på denna bussen eller..." "Jo det är hon" sa busschauffören lugnt, nickade och stängde dörrarna. Han hade rätt, han visste det! Hon satt längst bak i bussen, lika vacker som vanligt och frågade om jag ville ha en kanelbulle även om de var torra och hårda. Jag kysste henne vid hållplats 2 och klev av vid hållplats 1.

Jag undrar om himmelen har en plats för mig.

du har gjort det igen alex! fint!