Sunday 9 December 2007 photo 1/1
|
Det är hemskt att inte veta vart du är. Att inte veta om du är… Det sliter mitt hjärta att inte höra din röst. Jag dras från kärlek till förtvivlan, från förtvivlan till hopp, från hopp till tomhet. Jag lever i ett vakuum, eller ett väntrum som inte tar mig någonstans. Som om jag håller i en evig kölapp. Hur tar jag mig här ifrån? Vad spelar det för roll, Jag står inte ut med det här längre, Jag är inte lika stark som förut. Hjälp mig igenom det här också, jag har fått nog. Det finns inget mer för mig här. Det kommer aldrig mer finnas något för mig här. Aldrig… Jag hade precis börjat tro på mina känslor.
Annons