Saturday 25 February 2012 photo 1/1
![]() ![]() ![]() |
Jag har under ht2011 och vt2012 propsat en hel del på att vi människor har svårt att tänka långsiktigt men mina utsagor har varit helt utan vetenskaplig grund eller någon form av litterär koppling. Nu har jag funnit en artikel som stärker mina argument, även om det är i en veckotidning och kanske inte så starkt som jag hade velat, nu när man borde vara källkritisk. I en artikel om att "Lyckas med typ allt" i Topphälsa#3 2012 så skriver Alexander Rozental om hur vi människor faktiskt har svårt att jobba mot långsiktiga mål och att man, för att bota skjut-uppsjukan borde sätta upp just delmål som gör att vi får mål som vi lättare kan motiveras av. Sånt vi planerar in till långt i framtiden har vi alltså svårt att se och använda som motivation och det kan alltså vara nyttigt för alla som jobbar med projektarbeten, skriver en stor uppsats eller pluggar till en salstenta att ta till sig det här. Att därför dela upp vad som ska göras kan få oss att faktiskt ta itu med det. "Vår hjärna är känslig för omedelbara belöningar och reagerar lätt på signaler omkring oss"
Ett annat tips som ToppHälsas skribent delar med sig av är att helt enkelt göra det ändå, även om man inte känner för det. I exemplet använder han träning och jag kan av egen erfarenhet rekomendera det knepet just med träning. Nästa gång eller några gånger senare så är det nästan en fröjd att gå dit, och när man är på plats och tränar så är det faktiskt helt klart värt det! och den känslan är nog det som gör det enklare att nästa gång faktiskt ta sig till träningshallen.
När det gäller att studera, och eftersom vi nyligen haft en salstenta, så tar Rozental upp hur olika saker så som Facebook kan störa oss i vår process att göra något som vi borde göra men kanske egentligen inte riktigt känner för. I stället kollar vi statusuppdateringar eller går och snaskar i kylskåpet eller något anat som kanske är mer lockande. Vem känner inte igen sig i det? Som så många av mina klasskompisar, inklusive jag själv, har även Rozental upptäckt den fantastiska lösningen: att hitta någon annanstans att plugga. Jag föredrar Statsbiblioteket, men jag vet att många av mina programkompisar tar sig till skolan och pluggar. Det handlar om att hitta en miljö utan störande ting, en miljö där du kan fokusera helt och fullt på vad du har att göra.
Att göra en planering över det som ska göras kan alltså vara en god idé, men som jag också förde fram i en diskussion med min kära arbetsgrupp här i förra kursen så nämner Rozental också att vi människor har svårt att planera in hur lång tid och ansträngning som kommer krävas för att utföra arbetet och att vi har svårt att räkna med olika hinder som kan dyka upp. Vi använder, säger han, tidigare erfarenheter för att beräkna hur mycket tid som kommer att gå åt, men att vi glömmer bort de hinder vi tidigare stött på. Jag kan känna igen mig i det. I Dag räknar jag med att jag kan bli sjuk eller att det kan komma dagar när jag inte kan studera, men innan jag började med det så, när det gällde att läsa böcker, så slog jag ut de sidor som behövde läsas på de dagar jag hade på mig. Det innebar att jag aldrig fick svika min planering, för dte skulle innebära att jag inte skulle hinna. I dag räknar jag med hinder och planerar att bli klar med boken några dagar före deadline så att jag antingen är klar innan, eller har mer tid på mig att läsa det som ska läsas.
Det som också var spännande i artikeln var att de saker som stoppade listan med läsarnas egna ting de gärna skjuter upp var: Ringa obehagliga samtal (att jag känner igenmig liksom...), röja förrådet, Träna, städa osv.
Annons
Camera info
Camera Canon EOS 500D
Focal length 18 mm
Aperture f/3.5
Shutter 1/130 s
ISO 400