May
Saturday 7 June 2008 photo 2/2
|
Jag är så jävla trött och svettig att jag måste klaga, som fan, just nu.
Dock, var det faktiskt trevligt att komma ut ur huset och träffa människor, och jag ångrar det inte.
Resan till stan gick bra. Sen spolar vi fram lite och vi skulle gå från busshållsplatsen till stället Oliver höll sin en månads försenade födelsedagsfest. Att gå dit gick också bra. Svettigt men det gick över. Sen var allt sådär. Var där bara 2 timmar så ingenting hann ju komma igång innan jag stack, förutom vattenpiporna och lägereldsgitarristerna, förstås.
Sen, skulle jag hem. Och en väg som för normala människor skulle tagit typ 10 minuter tog för mig en halvtimme. Mest för att dom jävlades med mig och jag nästan skrattade mig omkull.
MEN! Jag glömde nästan... innan jag gick hem, en tid innan det, alltså., Tyckte jag det var en bra idé att gå ner för en våt gräsbetäckt backe, på ett ben och kryckor. Halkade gjorde jag och min dumma fot vek sig bakåt och gled på fel håll ner för backen. Alltså med ovansidan. AJJAJ sa jag, la mig ner på marken och utbrast vilken jävla idiot jag är. För det är jag.
Tillslut kom jag ialalfall hem. Träffade Köttfärs på bussen och det var trevligt ju. :D
Kommer hem, iallafall. Märker att jag inte orkar göra fiskgratäng, fast att jag inte ätit sen klockan ett och klockan nu var halv tolv. Jag försökte mig upp för trappan och tog mig nästan upp! När jag på toppen tappade kryckorna ner igen.... hoppade på ett ben framtill datorn. Hittade inte mina glasögon och ramlar nästan BAKLÄNGES i fåtöljen. Jag märker ganska snabbt att ett ben tydligen mirakulöst nog hoppat av?
Och nu är jag här. Medan jag skrev det här skymtade jag en ganska blå fläck under min fotlindning. En blå fläck som alltså inte varit där innan.... Jag vet inte om jag rikigt vågar ta av bandaget.
Helvete säger jag nu. Fast egentligen är jag inte arg eller nått... jag är bara så jävla trött och förbannad på mig själv för att jag är, som sagt, dum i huvet.
Eller var det en jävla idiot..? I vilket fall så är det sant.
Men vad gör man när sina föräldrar lämnat ensjälv hemma för att åka på släktträff i Danmark!!
Dom borde fan ha tagit med mig, =((((
Iallafall.
Godnatt och lär er från mina misstag.
Hoppa, sjung, eller var aldrig glad.
SPECIELLT inte samtidigt
kram eller nått
Dock, var det faktiskt trevligt att komma ut ur huset och träffa människor, och jag ångrar det inte.
Resan till stan gick bra. Sen spolar vi fram lite och vi skulle gå från busshållsplatsen till stället Oliver höll sin en månads försenade födelsedagsfest. Att gå dit gick också bra. Svettigt men det gick över. Sen var allt sådär. Var där bara 2 timmar så ingenting hann ju komma igång innan jag stack, förutom vattenpiporna och lägereldsgitarristerna, förstås.
Sen, skulle jag hem. Och en väg som för normala människor skulle tagit typ 10 minuter tog för mig en halvtimme. Mest för att dom jävlades med mig och jag nästan skrattade mig omkull.
MEN! Jag glömde nästan... innan jag gick hem, en tid innan det, alltså., Tyckte jag det var en bra idé att gå ner för en våt gräsbetäckt backe, på ett ben och kryckor. Halkade gjorde jag och min dumma fot vek sig bakåt och gled på fel håll ner för backen. Alltså med ovansidan. AJJAJ sa jag, la mig ner på marken och utbrast vilken jävla idiot jag är. För det är jag.
Tillslut kom jag ialalfall hem. Träffade Köttfärs på bussen och det var trevligt ju. :D
Kommer hem, iallafall. Märker att jag inte orkar göra fiskgratäng, fast att jag inte ätit sen klockan ett och klockan nu var halv tolv. Jag försökte mig upp för trappan och tog mig nästan upp! När jag på toppen tappade kryckorna ner igen.... hoppade på ett ben framtill datorn. Hittade inte mina glasögon och ramlar nästan BAKLÄNGES i fåtöljen. Jag märker ganska snabbt att ett ben tydligen mirakulöst nog hoppat av?
Och nu är jag här. Medan jag skrev det här skymtade jag en ganska blå fläck under min fotlindning. En blå fläck som alltså inte varit där innan.... Jag vet inte om jag rikigt vågar ta av bandaget.
Helvete säger jag nu. Fast egentligen är jag inte arg eller nått... jag är bara så jävla trött och förbannad på mig själv för att jag är, som sagt, dum i huvet.
Eller var det en jävla idiot..? I vilket fall så är det sant.
Men vad gör man när sina föräldrar lämnat ensjälv hemma för att åka på släktträff i Danmark!!
Dom borde fan ha tagit med mig, =((((
Iallafall.
Godnatt och lär er från mina misstag.
Hoppa, sjung, eller var aldrig glad.
SPECIELLT inte samtidigt
kram eller nått
Visa toppen
Show footer