som det kan gå.... som det kan gå

Vad hände egentligen med min lust att skriva massa nonsens, här, om ingenting och och allting och en del ganska kryptiskt så egentligen bara jag förstod men ändå kanske nån annan, förhoppningvis, eftersom jag egentligen ibland riktade mig till vissa personer?
Lång fråga!
Det är ju inte som att jag inte har nånting att berätta längre. Alltså... det kanske jag aldrig haft men jag har ändå kännt för att skriva ner det. Och jag har gång på gång tänkt att jag ska bli aktiv här igen. Typ lägga upp bilder varje dag, för att vara jobbig, mest. Eller nått. Eller bara för att det kändes bra att skriva nonsens. Man kände sig nästan delaktig i nått. Nuförtiden känner jag mig ganska utanför, faktiskt. Och det är ju inte en så kul känsla. Finns många känslor som kommer och går just nu som inte är så roliga faktiskt. Bitterhet är väl den övervägande, för den kan man flika in på så många ställen. Men när man tar sig i kragen och ser förbi allt sånt, den där präktiga fasaden man har som säger att jag är för bra för alla andra så dom kan inte tycka om mig, så man antar att alla tycker illa om en (så är det kanske, kan man ju aldrig veta, om ingen säger det till en, men som sagt, oftast inbillar man sig nog mest mycket) TAR SIG I KRAGEN, i alla fall, så... jag tror jag glömde min poäng. Eller så lyckades jag redan framföra den.. på nått sätt. Kanske.
Klockan är just nu 23.50 och får ungefär 4 timmar sen sa jag till mig själv att jag skulle duscha och sen räkna matte till senast 22.00, då jag skulle försöka sova. Det lyckades jag tydligen inte med så bra. Jag har istälelt spelat Ratchet and Clank 3, och efter det suttit helt poänglöst framför datorn och spelade vid nått tillfälle Harpan. Då tänkte jag att jag borde använda den här tiden till att tillexempel spela gitarr. Men jag kände inte alls för det, som det brukar vara alltså, så jag fortsatta med mitt meningslösa sittande.
Dumt dumt dumt
men så är det
Imorgon går min buss till skolan 9.34, men jag ska försöka vara uppe redan kl. 7! För att räkna matte. Sen ska jag gå i skolan och hoppas åstadkomma nånting, sen ska jag hem, och räkna ännu mer matte. Jag ska nämligen ha mitt första prov i matte C på torsdag. Förhoppningsvis går det bra, och antagligen gör det det.
För så brukar det vara.
Nu lyssnar jag på den där blandskivan Robin gav mig. Det är mysigt. Han känns inte riktigt lika långt borta då. Fortfarande aldeles för. Men bättre än inget, ju. I retur till hans blandskiva gav jag honom ett blandband. Med bara Håkan-låtar, faktiskt. Och faktiskt var det en Håkan-låt som fick mig till att börja skriva allt detta nonsens. Jag tänker, till en annan bild, lägga upp texten på den låten. Och jag tycker ni ska skumma igenom den, ivartfall lite, så som jag gjorde. Sen täntke jag "Åh vad fin han är!" Fin, fin text. Men ändå.
Ni lär väl ändå inte hunnit såhär långt hehehehehhe

Min syster ska gifta sig om mindre än 3 månader. Det är helt kolossalt sjukt. Jag ska vara tärna, med en mörkgrå klänning. Och så ska jag och Emma fixa möhippa.
mer surrealistiskt än så blir det inte.

hippityhopp

Det gjorde det min själ!