Saturday 30 January 2010 photo 1/1
|
Saturday 30 January 2010 photo 1/1
|
På väg ut.
På väg bort.
Kommer jag någonsin kunna återvända?
(VILL jag överhuvudtaget tillbaka?)
Vid vägens förgrening, vilket håll ska jag gå?
Vid vägens slut, vad händer då?
Än så länge är det okej.
Innan tungan har talat, är gränserna tänjbara
och vägen lätt och lycklig att vandra.
Så länge man håller sig kvar på vägen.
Hamnar man i diket,
väljer man att kliva av vägen
eller att bekläda sina känslor i ord
Då finns där inte längre någon återvändo
Då blir gränserna tydligt markerade,
då hamnar man på ena eller andra sidan
och man kan inte gå tillbaka
eller sudda ut
eller ångra sig.
Det är en balansgång;
Gode Gud, hjälp mig att hålla balansen!
Men om/när jag ändå faller,
snälla säg att du finns där
och fångar upp mig;
ger mig balansen åter.
Att vandra på nya vägar
föränderliga, samtida
samspelta.
ingenting varar för evigt?
Så låt mig få minnas Lycka.
Lyckan kommer
lyckan går
Gud förbliver Fader Vår
Amen.