En fråga: Skulle du para syskon/besläktade kaniner?

Nej, det är inte så jag menar. Jag tycker inte det är okej att då över huvud taget föda fram dessa "testdjur". Precis som jag inte tycker det är okej att avla djur endast för att ha som labbdjur tex. Ja, det är mer humant att avliva, men inte att avla fram de för syftet att testa.

Jo, en färg kan göra det. Vissa pigment kan ge defekter, tex vitt gör att dalmatiner kan födas döva.

Tycker tvärt om inte att man ska informera om detta, för då slutar det med att alla tycker att man kan para sina syskon.

Om ett test på ett labbdjur hjälper till att bota människan då? Säg tex att din mamma/pappa/whatever har svår 'obotlig' cancer, men ny forskning med hjälp att testförsök på labbråttor finner ett botemedel, skulle du då säga nej till den nya medicinen som räddar livet på din släkting?

Det hela handlar kanske om ifall man värderar ett djurliv lika högt som en människa, och det tycker jag i många fall inte att man kan. Men där är vi alla olika. Dock är jag självklart också emot plågsamma försök på grisar där man testar olika former av botox för människor. Om djurförsök är okej eller inte för mig handlar helt om vilken sorts försök det är, och hur mycket djuret i fråga lidet av det. För att rädda mänskligheten utan att utrota hela djurarter - okej. Om det är för att testa tex smink, - nja.

Tänk dig hur många människor som skulle lida och dö, ifall djurförsök aldrig gjordes. Även om det bara var smink. Tänk om man aldrig börjat testa hudkrämer/shampoon osv på djur, och de hade visat sig mycket frätande, och hundratals människor fått men och skador för livet. Och ja, nu skadades kanske många hundratals djur istället (vilket är awful), men då är vi tillbaka på värderingsfrågan igen, skulle barn/kvinnor/män lidit istället för de där djuren?

I själva 'testavelsfråga' får vi väl helt enkelt komma överens om att vi är oense. Du förstår mina argument och jag förstår dina. Mer än så kan vi knappast göra.

Men jag tycker ändå det är rätt att informera, för tänk om en familj får en 'tjuvparning' av sina syskonkaniner, och istället för att behålla ungarna så avlivas dem direkt efter födseln av en paranoid mamma, när kaninungarna egentligen var helt friska och utan defekter, trots inaveln. Om föräldrarna då istället visste att det förmodligen inte var någon fara, hade de ju kunnat ha kvar ungarna/tagit med dem till en veterinär som hade kunnat konstatera att inget var fel och inga ungar hade behövt avlivas.

Eftersom man idag inte behöver använda testdjur alls så ja! Men man fortsätter använda djuren för att det är billigare. Det finns en del ställen idag som inte använder djur, men tyvärr så är det en väldigt liten del av alla labb!

Visst, men jag tror ändå att det skulle bli alldeles för många ungar (och vuxna för den delen) som skulle sätta ihop sina syskon då, eller två syskon ur en kull de fått för då slipper de ju leta efter djur utifrån!

Kaniner är väldigt tåliga mot inavel mot för andra djur, det är inte förrän i typ 5-6 generationen som inavelsdepressioner kommer fram, alltså det blir färre och mindre ungar som lättare blir sjuka.

Jag tycker testparningar kan vara bra för att minska spridningen av olika defekter, t.ex bettfel. Utavlar man bara så kan man ju omöjligt veta vartifrån genen kommer?

precis!