november
torsdag 9 oktober 2008 bild 1/3
|
okey då kommer ääänligen min FF upp!
och nu vill jag att ni LÄSER och KOMMENTERAR!
puwz
<span style="font-size: 150%; line-height: 116%;">DEL 1
Jag läste än en gång igenom intervjun i tidnigen, självklart handlade den om killen som fått mina tankar på helt andra håll än vad dom borde vara.. killen som förtrollat hela världen av sin sjukt vackra och ömma röst. Killen som för mej just nu tog upp för mycket av mitt liv. Bill Kaulitz! Jag hade inte kännt en sån känsla på så lång tid, och varje gång det stod om tokio hotel i en tidning var jag tvungen att köpa. Min musik värld var också förändrad. Såklart var det Tokio hotel som gällde, och självklart andra band också men det var dom som hjälpte mej genom händelser och upplevelser som jag inte klarade av att möta själv. They will always be by my side. By your side. Jag nynnade till låten, och blev plötsligt lite i ckock. Var spelade dom den låten? Jag vände mej om i sägen och ängnade en sabb titt på TVn som stod på en hylla vid min säng. Den stod på och dom hade just börjat spela By your side på MTV. Jag kunde inte slita blicken, den videon var så underbar. Dom var så underbara! När låten tagit slut återgick jag efter en stund och också från tankarna som ploppade upp igen. Jag ville tillbaks till signeringen jag vill kunna stå där och le mot honom igen jag ville se hans leende mot mej och jag skulle till och med kunna göra bort mej på samma sätt igen. Bara någon kunde ta mej tillbaka! Jag ville inte skriva i de meningslösa franska orden på de tomma raderna, det känndes helt onödigt. Helt ur min värld. Varför hade jag valt franska av alla språk!? Men nu var det bara några veckor kvar i skolan och sen skulle allt bli helt fantastiskt! Hoppades jag på iallafall. Konserten hade ställts in tills i sommar istället och visst i början hade jag inte varit glad över det men jag hade ju ändå något att se fram emot nu igen. Tanken på att se dom live än en gång, fast den här gången skulle jag ju vara mycket längre ifrån dom, ifrån Bill, och så skulle jag ju få höra hans röst, LIVE! det var mer än allt som jag drömt om. Eller nej dee var det ju inte.. Mina drömmar var nog lite mer intima än så tänkte jag och blev generad.. Plötsligt hörde jag steg i trappan och ryckte till. Någon knackade på dörren och jag kastade snabbt ner mina böcker på golvet och drog täcket över axlarna.
- mm? sa jag när jag laggt mej ordentligt.
- Varför är du fortfarande vaken gumman? klockan är mycket du borde sova nu, börjar du 8 imorgon? Det var mamma som kommit in.
- Jaaaa. Jag suckade och släckte lampan. Godnatt.
- Godnatt, hörde jag att hon sa och sen stängde hon dörren.
Mina tankar återgick till där de slutat. Förhoppningar, längtan och sommaren!
Några toner surrade svagt i mina öron, jag öppnade sakta ögonen och drog till mej mobilen. Alarmet. Jag stängde av det och slängde ner huvudet i kuddarna igen, jag orkar inte, jag vill inte, tänkte jag. Men jag viste att jag var tvungen. Mamma var svår att övertala och för att inte nämna pappa så skulle han aldrig gå med på att jag ksulle få stanna hemma från skolan. Jag kände en enorm huvudverk och kunde inte fatta att den va rtvungen att börja redan! Jag satte mej upp i sängen och drog till mej en ren tröja som låg på golvet. Jag resten mej sakta upp och kom på att det var onsdag. Vilket betyder gymnastik, och idag skulle vi ha simmning. Bara av tanken så kastades min kropp ner mot sängen igen. Jag orkade inte, ville inte. Som jag såklart kunde lista ut så började mobil alarmet spela upp igen efter ca. 5 minuter. Jag viste att jag var tvungen att gå upp.. och för att påminna mej lite extra kom pappa in med sin morgonglada röst:
- Dags att vakna nu! han knackade på och jag mummlade svagt till svar. Detta upprepades nästan varje morgon, förutom de då jag började nio eller var tvungen att ducha. Mitt samveta fick till slult upp mej från den mjuka varma sängen och jag slet ut en kjol och ett par stumpbyxor från lådan. Jag tittade en lång stund i spegeln och det slutade med att jag tog min svarta midjekjol och en rödaktig kortärmad skjora till. Jag hade tvättat håret kvällen innan så volymen var på topp, vilket inte var min favorit. Jag blev tvungen att platta det och försöka trycka ner det lite extra. Jag gick snabbbt ner för trappan och rakt mot badrummet på nedervåningen. Drog snabbt på några lager mascara och vipps så var jag klar!
Skolan var självklart lika trög som alltid och när gympa timmen skulle börja började jag bli osäker. Om det var något som jag hatade så var det att visa mej i bikini för folk, och det blev ju int ebättre av att killarna var i samma basäng bara på andra sidan. När jag stod i duchen igen började jag tänka på Bill. Såklart. Men, jag kunde inte komma ifrån tankan på om han skulle tycka att jag var snygg, eller om han iallafall kunde tycka att jag var lite söt, hur han skulle se på min kropp. Jag hade ganska kvinlig form, lite bredare höften och en smal midja. Visst jag var ju inte tjock och inte i närheten av överviktig. Och vist, jag hade ju fått höra från många att jag var snygg. Men det var ju mina vänner. Varför skulle dom inte säga så? Man har ju som plikt att säga så om man är någons kompis, liksom det skulle ju aldrig passa in om ens bästa vän kom och sa ''men gud vad mullig du är då.'' Eller ''Oj, vilka fula ben du har!''. Jag blev ännu mer osäker, kasnke jag skulle säga att jag hade mens iallafall.. Det var som att någon sagt att inget som jag vill ska få ske, för just då klev Paula in, våran gympalärare. Jag kunde inget mer än att dra på nej min helsvarta bekini, visst den satt bra.. men underdelen passade inte in. Varken på min kropp eller till stilen på överdelen.. Fyfan, tänkte jag när jag tittade på mejsjälv i spegeln. Hur skulle Bill någonsin kunna tycka om mej? Inte en chans att han övehuvudtaget skulle se åt mitt håll. Mina tankar skrämde mej och jag gick med bestämda steg ut genom dörren, jag ville inte se mer. I basängen hade redan många från min klass doppat sig, de låg i skrattade i det som jag tyckte var kallt vatten. Jag hade handuken hårt virad runt mej och när jag hängde av den kände jag många bränande blickar bakom ryggen.. Det långa mörkbruna håret hade jag satt upp slarvigt med en snodd på huvudet. Jag vände mej om och jag snabbt mot basängkanten. Jag doppade ena tån och för första gången kunde jag inte känna av kylan, det var nästan ljummet. Jag hoppade i lite lätt och efter en stund kändes det som att jag kylit ner blickarna som hade brännts så på ryggen. Timmen rusade på och när jag slutligen simmat de 500 meterna som vi skulle gick jag fort upp och drog handuken till mej. Äntligen slut, var min sista tanke före jag lämmnade simhallen.
och nu vill jag att ni LÄSER och KOMMENTERAR!
puwz
<span style="font-size: 150%; line-height: 116%;">DEL 1
Jag läste än en gång igenom intervjun i tidnigen, självklart handlade den om killen som fått mina tankar på helt andra håll än vad dom borde vara.. killen som förtrollat hela världen av sin sjukt vackra och ömma röst. Killen som för mej just nu tog upp för mycket av mitt liv. Bill Kaulitz! Jag hade inte kännt en sån känsla på så lång tid, och varje gång det stod om tokio hotel i en tidning var jag tvungen att köpa. Min musik värld var också förändrad. Såklart var det Tokio hotel som gällde, och självklart andra band också men det var dom som hjälpte mej genom händelser och upplevelser som jag inte klarade av att möta själv. They will always be by my side. By your side. Jag nynnade till låten, och blev plötsligt lite i ckock. Var spelade dom den låten? Jag vände mej om i sägen och ängnade en sabb titt på TVn som stod på en hylla vid min säng. Den stod på och dom hade just börjat spela By your side på MTV. Jag kunde inte slita blicken, den videon var så underbar. Dom var så underbara! När låten tagit slut återgick jag efter en stund och också från tankarna som ploppade upp igen. Jag ville tillbaks till signeringen jag vill kunna stå där och le mot honom igen jag ville se hans leende mot mej och jag skulle till och med kunna göra bort mej på samma sätt igen. Bara någon kunde ta mej tillbaka! Jag ville inte skriva i de meningslösa franska orden på de tomma raderna, det känndes helt onödigt. Helt ur min värld. Varför hade jag valt franska av alla språk!? Men nu var det bara några veckor kvar i skolan och sen skulle allt bli helt fantastiskt! Hoppades jag på iallafall. Konserten hade ställts in tills i sommar istället och visst i början hade jag inte varit glad över det men jag hade ju ändå något att se fram emot nu igen. Tanken på att se dom live än en gång, fast den här gången skulle jag ju vara mycket längre ifrån dom, ifrån Bill, och så skulle jag ju få höra hans röst, LIVE! det var mer än allt som jag drömt om. Eller nej dee var det ju inte.. Mina drömmar var nog lite mer intima än så tänkte jag och blev generad.. Plötsligt hörde jag steg i trappan och ryckte till. Någon knackade på dörren och jag kastade snabbt ner mina böcker på golvet och drog täcket över axlarna.
- mm? sa jag när jag laggt mej ordentligt.
- Varför är du fortfarande vaken gumman? klockan är mycket du borde sova nu, börjar du 8 imorgon? Det var mamma som kommit in.
- Jaaaa. Jag suckade och släckte lampan. Godnatt.
- Godnatt, hörde jag att hon sa och sen stängde hon dörren.
Mina tankar återgick till där de slutat. Förhoppningar, längtan och sommaren!
Några toner surrade svagt i mina öron, jag öppnade sakta ögonen och drog till mej mobilen. Alarmet. Jag stängde av det och slängde ner huvudet i kuddarna igen, jag orkar inte, jag vill inte, tänkte jag. Men jag viste att jag var tvungen. Mamma var svår att övertala och för att inte nämna pappa så skulle han aldrig gå med på att jag ksulle få stanna hemma från skolan. Jag kände en enorm huvudverk och kunde inte fatta att den va rtvungen att börja redan! Jag satte mej upp i sängen och drog till mej en ren tröja som låg på golvet. Jag resten mej sakta upp och kom på att det var onsdag. Vilket betyder gymnastik, och idag skulle vi ha simmning. Bara av tanken så kastades min kropp ner mot sängen igen. Jag orkade inte, ville inte. Som jag såklart kunde lista ut så började mobil alarmet spela upp igen efter ca. 5 minuter. Jag viste att jag var tvungen att gå upp.. och för att påminna mej lite extra kom pappa in med sin morgonglada röst:
- Dags att vakna nu! han knackade på och jag mummlade svagt till svar. Detta upprepades nästan varje morgon, förutom de då jag började nio eller var tvungen att ducha. Mitt samveta fick till slult upp mej från den mjuka varma sängen och jag slet ut en kjol och ett par stumpbyxor från lådan. Jag tittade en lång stund i spegeln och det slutade med att jag tog min svarta midjekjol och en rödaktig kortärmad skjora till. Jag hade tvättat håret kvällen innan så volymen var på topp, vilket inte var min favorit. Jag blev tvungen att platta det och försöka trycka ner det lite extra. Jag gick snabbbt ner för trappan och rakt mot badrummet på nedervåningen. Drog snabbt på några lager mascara och vipps så var jag klar!
Skolan var självklart lika trög som alltid och när gympa timmen skulle börja började jag bli osäker. Om det var något som jag hatade så var det att visa mej i bikini för folk, och det blev ju int ebättre av att killarna var i samma basäng bara på andra sidan. När jag stod i duchen igen började jag tänka på Bill. Såklart. Men, jag kunde inte komma ifrån tankan på om han skulle tycka att jag var snygg, eller om han iallafall kunde tycka att jag var lite söt, hur han skulle se på min kropp. Jag hade ganska kvinlig form, lite bredare höften och en smal midja. Visst jag var ju inte tjock och inte i närheten av överviktig. Och vist, jag hade ju fått höra från många att jag var snygg. Men det var ju mina vänner. Varför skulle dom inte säga så? Man har ju som plikt att säga så om man är någons kompis, liksom det skulle ju aldrig passa in om ens bästa vän kom och sa ''men gud vad mullig du är då.'' Eller ''Oj, vilka fula ben du har!''. Jag blev ännu mer osäker, kasnke jag skulle säga att jag hade mens iallafall.. Det var som att någon sagt att inget som jag vill ska få ske, för just då klev Paula in, våran gympalärare. Jag kunde inget mer än att dra på nej min helsvarta bekini, visst den satt bra.. men underdelen passade inte in. Varken på min kropp eller till stilen på överdelen.. Fyfan, tänkte jag när jag tittade på mejsjälv i spegeln. Hur skulle Bill någonsin kunna tycka om mej? Inte en chans att han övehuvudtaget skulle se åt mitt håll. Mina tankar skrämde mej och jag gick med bestämda steg ut genom dörren, jag ville inte se mer. I basängen hade redan många från min klass doppat sig, de låg i skrattade i det som jag tyckte var kallt vatten. Jag hade handuken hårt virad runt mej och när jag hängde av den kände jag många bränande blickar bakom ryggen.. Det långa mörkbruna håret hade jag satt upp slarvigt med en snodd på huvudet. Jag vände mej om och jag snabbt mot basängkanten. Jag doppade ena tån och för första gången kunde jag inte känna av kylan, det var nästan ljummet. Jag hoppade i lite lätt och efter en stund kändes det som att jag kylit ner blickarna som hade brännts så på ryggen. Timmen rusade på och när jag slutligen simmat de 500 meterna som vi skulle gick jag fort upp och drog handuken till mej. Äntligen slut, var min sista tanke före jag lämmnade simhallen.
Visa toppen
Visa sidfoten