november
onsdag 11 februari 2009 bild 3/7
|
DEL 10
Mobilen pep till. "svagt batteri". Jag hade sutttit och pillrat på den i snart en timma, musiken i mina öron dånade och jag vek ihop telefonen och la ner den i fickan.. Jag reste mej upp för att försöka ta mej till något slags cafe, magen skrek efter mat och jag hade lyckats skrammla ihop lite småmynt. Korridoren känndes längre än den annars var, jag kännde mej yr och tog sakta steg mot trappann. Vid ingången till sjukhuset fick jag syn på ett cafe, eller kiosk? ja, jag vet inte vad det var, men det fanns mat!
- Hej, jag skulle vilja ha smörgås, om ni har? Sa jag till killen som stod i kassan.
- Ja, det ska vi nog kunna ordna! Vill du ha skinka, ost eller kalkon?
- Ost tack. Sa jag säkert och började rota fram pengarna. Killen gick in bakom ett skynke och kom snart tillbaka.
- Tyvärr hade vi inte med ost kvar mera, men går det bra med skinka kanske? Jag tittade på honom med ögon som sa "ge mej vad som helst, jag håller på att hungra ihäl!" Men jag viste ändå vad mitt svar skulle bli...
- ..Nejtack... Jag såg mej omkring i butiken för att se om de kasnke hade något annat som var lite mättande. "Jag äter inte skinka," sa jag till honom och han nickade.
- Vi har frukter..? Sa han frågande. Jag såg på honom och nickade svagt, vad som helst skulle få fylla ut tomrummet i maggopen den här dagen! Annars var det sällan jag åt frukt. När han dessutom räckte fram ett rött äpple mot mej, trodde jag att jag skulle tuppa av. Jag var i stort behov av något att äta och han erbjöd mej att 'rött äpple'!? Jag tittade än en gång runt i det lilla rummet.
- Tack. sa jag osäkert, Sen skulle jag gärna vilja ha en "Twix" också! sa jag och log lite säkrare. Killen sträckte fram en Twix till mej och jag betalade.
När jag med min twix i ena handen och ett påbitet äppel i andra virrade jag tillbaks mot Toms rum. Just när jag satt mej öppnades dörren.
- Hej.. sa rösten, jag antog att det var Bill men mitt huvud värkte och ögonen såg suddigt. Jag försökte titta upp på honom med de starka ljuset från lamporna slogs rakt upp i huvudet och det känndes som att någon slagit mej. hårt. Min blick försvann ner i golvet igen.
- Hej. sa jag svagt och log för att försöka få bort värken.
- Alltså, du får ju komma in om du vill. Sa han och jag kände hur han satte sej på huk mittimot mej.
- Men shitt, hur äre med dej? hans röst skar sej och jag tvingade mejsjälv att titta på honom, han var så vacker. Han var min kärlek. Min 'fejk' kärlek. Han var killen jag aldrig skulle träffa, som aldrig skulle veta att jag fanns. Men nu satt han mittemot mej och märkte att allt inte var bra.
- Jag är bara lite yr, sa jag och mötte hans blick. Han satte sej ner på golvet breve mig.
- Har du ätit nått då? Sa han och tittade ner på mej.
- Njä, skulle köpa en smörgås men dom hade bara skinka, och kalkon.. ingen ost. jag mummlade fram orden.
- Okej,. Bills röst var det ända som höll mej upprätt.
Mobilen pep till. "svagt batteri". Jag hade sutttit och pillrat på den i snart en timma, musiken i mina öron dånade och jag vek ihop telefonen och la ner den i fickan.. Jag reste mej upp för att försöka ta mej till något slags cafe, magen skrek efter mat och jag hade lyckats skrammla ihop lite småmynt. Korridoren känndes längre än den annars var, jag kännde mej yr och tog sakta steg mot trappann. Vid ingången till sjukhuset fick jag syn på ett cafe, eller kiosk? ja, jag vet inte vad det var, men det fanns mat!
- Hej, jag skulle vilja ha smörgås, om ni har? Sa jag till killen som stod i kassan.
- Ja, det ska vi nog kunna ordna! Vill du ha skinka, ost eller kalkon?
- Ost tack. Sa jag säkert och började rota fram pengarna. Killen gick in bakom ett skynke och kom snart tillbaka.
- Tyvärr hade vi inte med ost kvar mera, men går det bra med skinka kanske? Jag tittade på honom med ögon som sa "ge mej vad som helst, jag håller på att hungra ihäl!" Men jag viste ändå vad mitt svar skulle bli...
- ..Nejtack... Jag såg mej omkring i butiken för att se om de kasnke hade något annat som var lite mättande. "Jag äter inte skinka," sa jag till honom och han nickade.
- Vi har frukter..? Sa han frågande. Jag såg på honom och nickade svagt, vad som helst skulle få fylla ut tomrummet i maggopen den här dagen! Annars var det sällan jag åt frukt. När han dessutom räckte fram ett rött äpple mot mej, trodde jag att jag skulle tuppa av. Jag var i stort behov av något att äta och han erbjöd mej att 'rött äpple'!? Jag tittade än en gång runt i det lilla rummet.
- Tack. sa jag osäkert, Sen skulle jag gärna vilja ha en "Twix" också! sa jag och log lite säkrare. Killen sträckte fram en Twix till mej och jag betalade.
När jag med min twix i ena handen och ett påbitet äppel i andra virrade jag tillbaks mot Toms rum. Just när jag satt mej öppnades dörren.
- Hej.. sa rösten, jag antog att det var Bill men mitt huvud värkte och ögonen såg suddigt. Jag försökte titta upp på honom med de starka ljuset från lamporna slogs rakt upp i huvudet och det känndes som att någon slagit mej. hårt. Min blick försvann ner i golvet igen.
- Hej. sa jag svagt och log för att försöka få bort värken.
- Alltså, du får ju komma in om du vill. Sa han och jag kände hur han satte sej på huk mittimot mej.
- Men shitt, hur äre med dej? hans röst skar sej och jag tvingade mejsjälv att titta på honom, han var så vacker. Han var min kärlek. Min 'fejk' kärlek. Han var killen jag aldrig skulle träffa, som aldrig skulle veta att jag fanns. Men nu satt han mittemot mej och märkte att allt inte var bra.
- Jag är bara lite yr, sa jag och mötte hans blick. Han satte sej ner på golvet breve mig.
- Har du ätit nått då? Sa han och tittade ner på mej.
- Njä, skulle köpa en smörgås men dom hade bara skinka, och kalkon.. ingen ost. jag mummlade fram orden.
- Okej,. Bills röst var det ända som höll mej upprätt.
Visa toppen
Visa sidfoten