Thursday 26 August 2010 photo 1/8
|
Det enda stället jag överhuvudtaget hittade där man kunde anmäla sig att göra ett viltspårsprov var för Skaraborgs Taxklubb. (jag förstår ju att det finns fler ställen, men de är helt omöjliga att hitta/veta om när man inte har kontakter inom jaktvärlden) Vilken tur då att jag har min mamma i de trakterna, så det inte blev onödiga mil på samma sätt. :)
Efter lite felåkande så hittade jag till sist domaren och vi åkte till skogen där han hade lagt spåret. Efter en vecka med storm och regn så verkade det bli en riktigt fin dag. Men tji fick jag. När vi väl hade kommit fram så öppnade himlen sig! Det var bara att dra på sig regnkläderna och hoppas på det bästa. Domaren visade mig spårstarten och vilken riktning han hade börjat, sen var det bara till att lita på hunden. Och vilken häftig känsla det var! Hon tog upp spåret utan att tveka, sen gick hon med nosen i backen, i ett perfekt tempo hela vägen. Jag märkte inte ens av vinklarna, så noggrann var hon. Utom på sista vinkeln, där hon kom på lite snabbt och missade. Hon hade då mer eller mindre två val och hon valde fel håll. Vilket inte var några problem, hon ringade effektivt och säkert och hittade snabbt tillbaka till spåret igen. Men hade hon klarat även den vinkeln felfritt så hade vi fått HP (Heders Pris). Det är inte fel att ringa en vinkel, men målet är ju att de ska ta den så metodiskt att de inte ska behöva ringa. Även spårslutet var intressant att se. Det gick inte att missa. Kanske ungefär 10 meter från slutet så höjde hon nosen från backen och började vinda istället. Hon kände direkt att det låg en klöv där nånstans och väntade på henne. :O
Det var en otrolig känsla att lita så helt på hunden och se hur fantastiskt hon jobbade. Det är så fascinerande att se hur hon kan följa ett 4 timmar gammalt spår i totalt ösregn och att det inte ens är svårt för henne!
Vi klarade provet med högsta poäng och lovord från domaren, så jag kunde inte ha varit mer nöjd. Framförallt så var det otroligt roligt att göra det här, oavsett om vi kommer ha användning av det eller inte. Att se Akkra göra det hon älskar mest och dessutom är otroligt duktig på värmer ett mattehjärta.
Annons