Friday 10 February 2012 photo 1/2
![]() ![]() ![]() |
Idag, 10/2-11, Firar jag och min älskling två år och nio månader.
Tre månader kvar, sedan har vi varit tillsammans i tre underbara år.
Credz till den som orkar läsa. <3
Den här killen har jag gått igenom väldigt mycket med. Vi har haft pauser och blivit tillsammans igen ett par gånger På grund av olika privata anledningar, och då har jag fått känna på hur det känns att vara utom honom. Och vet vi vad? Det var de värsta jag har varit med om i hela mitt liv. Och jag skojar inte. Jag grät varje dag, det enda jag kunde tänka på var min Markus. Senast vi hade paus var nyligen, och då trodde jag verkligen att jag hade förlorat honom för alltid. Det trodde jag verkligen. Så det slutade med att jag hade självmordstankar och var självdestruktiv. Gjorde ingenting förutom att vara ett jävla rövhål mot mig själv och stängde resten av världen ute. Förlorade mina vänner i skolan, eftersom jag blev ett tomt, deprimerat skal av ingenting. Förlorade allt. Jag gick under. Jag förlorade verkligen allt jag brydde mig om, och jag satt bara där hemma och sket i det. Grät, skar mig, tänka på en massa skit, var tom, rökte och skrev deprimerande poesi på datorn. Det var det enda jag gjorde. Sov inte ens på nätterna. Det låter patetiskt, men utan Markus så är jag verkligen ingenting. Det är han som tar bort att det där dåliga i mig, det är han som håller mig borta ifrån att göra illa mig själv. Det är han som får mig att vilja leva. Utan honom så är allting lönlöst. Och hur som helst, nu senast det var paus så gick jag och var utan honom i ca 3 veckor. Död inuti var jag. Bara skit. Och så en dag, så fick jag ett sms. "Förlåt för att jag har varit så dum", och jag bad också om ursäkt.
Sedan smsade vi hela dagen, och snackade igenom allt. Vi pratade hela natten, ända tills klockan fem eller halv sex på morgonen och jag skulle upp klockan halv sju. Men det gjorde mig inget. Två dagar efter det så träffades vi. Gissa om jag är lyckligast i världen? Ni ska bara veta hur underbar han är.
Jag önskar att alla människor fick möjligheten att träffa en så underbar kille som Markus. Han är så sjukt underbar, snäll, omtänksam, rolig och bara så bra att det knappt kan vara sant. Visst, jag har väl varit kär i andra människor innan jag träffade honom. Men jag svär, att även om jag tog all kärlek jag någonsin känt för någon i hela mitt liv, och lägger ihop det i ett så skulle det ändå inte räcka till en bråkdel av vad jag känner för Markus. Det vi har mellan oss är större än kärlek, och jag kan helt och hållet lova med handen på mitt hjärta, att Markus är den rätta för mig. Jag har aldrig någonsin trott på sånt, aldrig i hela mitt liv. Jag har alltid sagt att det där med det rätta, sanna kärleken är bara skitsnack, och så vidare. Men jag vet nu, efter att ha spenderat all denna tid tillsammans med min underbara pojkvän, att han är den rätta. Och jag vet att det är han jag vill leva med. Jag vill dela hela mitt liv med honom. Jag vill växa upp, flytta hemifrån och ihop med honom. Skaffa barn med honom, uppfostra våra barn tillsammans med honom (Och ge dem en mycket bättre uppfostran och uppväxt än vad vi fick när vi var små), jag vill sitta där, i trädgården när vi blir gamla pensionärer, med min hand i hans och se på våra små barnbarn som springer runt och leker i trädgården, och fortfarande kunna säga "Jag älskar dig" och vara helt ärlig. Och jag är helt och hållet säker, på att det kommer att vara så. Bara vi håller ihop, och inte låter nåt skit komma emellan oss, som det har gjort förr.
Alla mina vänner, och alla jag känner, de ska veta att anledningen till att jag är den jag är, att jag orkar vara den jag är - Det är Markus. Det är han som fyller mig med glädje och livslust, som får mig att orka vara den jag egentligen är. Utan honom så är jag som ett urladdat batteri. Jag orkar inte med någonting alls.
Markus, han får mig att känna mig behövd, underbar och vacker.
Det finns ingenting och ingen, som kan få mig att känna så, förutom han.
Han har alltid fått mig att känna mig som den vackraste och underbaraste tjejen i
hela världen, och det är verkligen en oslagbar känsla. Helt underbar känsla.
När vi träffades för första gången, redan då blev jag förälskad. Det var verkligen kärlek vid första ögonkastet. Han gick av bussen, och solen lös in i hans gröna ögon. Och det bara sken om honom, och hans ögon glittrade. Det var det vackraste jag sett. Och jag kände hur allt inom mig drog ihop sig och hur hjärtat nästan smälte i kroppen på mig. Jag förstod inte vad det var som var med mig, för jag brukar egentligen ha svårt för att bli kär eller förälskad. Men Markus, han föll jag för direkt. Jag föll helt pladask. Och jag har fortfarande inte lyckats komma på fötter efter det att jag föll för honom, jag snubblar hela tiden och faller igen och igen, för att han är så underbar. Jag är fortfarande nästan nykär, även fast vi snart har varit tillsammans i 3 långa år. Det är sjukt underbart.
Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
När du inte ser på
Och färglös som en tår
Blir jag utan dina andetag
Jag älskar dig Markus Åkesson, mest av allt. <3
@MAkesson <3
Credz till den som orkar läsa. <3
Den här killen har jag gått igenom väldigt mycket med. Vi har haft pauser och blivit tillsammans igen ett par gånger På grund av olika privata anledningar, och då har jag fått känna på hur det känns att vara utom honom. Och vet vi vad? Det var de värsta jag har varit med om i hela mitt liv. Och jag skojar inte. Jag grät varje dag, det enda jag kunde tänka på var min Markus. Senast vi hade paus var nyligen, och då trodde jag verkligen att jag hade förlorat honom för alltid. Det trodde jag verkligen. Så det slutade med att jag hade självmordstankar och var självdestruktiv. Gjorde ingenting förutom att vara ett jävla rövhål mot mig själv och stängde resten av världen ute. Förlorade mina vänner i skolan, eftersom jag blev ett tomt, deprimerat skal av ingenting. Förlorade allt. Jag gick under. Jag förlorade verkligen allt jag brydde mig om, och jag satt bara där hemma och sket i det. Grät, skar mig, tänka på en massa skit, var tom, rökte och skrev deprimerande poesi på datorn. Det var det enda jag gjorde. Sov inte ens på nätterna. Det låter patetiskt, men utan Markus så är jag verkligen ingenting. Det är han som tar bort att det där dåliga i mig, det är han som håller mig borta ifrån att göra illa mig själv. Det är han som får mig att vilja leva. Utan honom så är allting lönlöst. Och hur som helst, nu senast det var paus så gick jag och var utan honom i ca 3 veckor. Död inuti var jag. Bara skit. Och så en dag, så fick jag ett sms. "Förlåt för att jag har varit så dum", och jag bad också om ursäkt.
Sedan smsade vi hela dagen, och snackade igenom allt. Vi pratade hela natten, ända tills klockan fem eller halv sex på morgonen och jag skulle upp klockan halv sju. Men det gjorde mig inget. Två dagar efter det så träffades vi. Gissa om jag är lyckligast i världen? Ni ska bara veta hur underbar han är.
Jag önskar att alla människor fick möjligheten att träffa en så underbar kille som Markus. Han är så sjukt underbar, snäll, omtänksam, rolig och bara så bra att det knappt kan vara sant. Visst, jag har väl varit kär i andra människor innan jag träffade honom. Men jag svär, att även om jag tog all kärlek jag någonsin känt för någon i hela mitt liv, och lägger ihop det i ett så skulle det ändå inte räcka till en bråkdel av vad jag känner för Markus. Det vi har mellan oss är större än kärlek, och jag kan helt och hållet lova med handen på mitt hjärta, att Markus är den rätta för mig. Jag har aldrig någonsin trott på sånt, aldrig i hela mitt liv. Jag har alltid sagt att det där med det rätta, sanna kärleken är bara skitsnack, och så vidare. Men jag vet nu, efter att ha spenderat all denna tid tillsammans med min underbara pojkvän, att han är den rätta. Och jag vet att det är han jag vill leva med. Jag vill dela hela mitt liv med honom. Jag vill växa upp, flytta hemifrån och ihop med honom. Skaffa barn med honom, uppfostra våra barn tillsammans med honom (Och ge dem en mycket bättre uppfostran och uppväxt än vad vi fick när vi var små), jag vill sitta där, i trädgården när vi blir gamla pensionärer, med min hand i hans och se på våra små barnbarn som springer runt och leker i trädgården, och fortfarande kunna säga "Jag älskar dig" och vara helt ärlig. Och jag är helt och hållet säker, på att det kommer att vara så. Bara vi håller ihop, och inte låter nåt skit komma emellan oss, som det har gjort förr.
Alla mina vänner, och alla jag känner, de ska veta att anledningen till att jag är den jag är, att jag orkar vara den jag är - Det är Markus. Det är han som fyller mig med glädje och livslust, som får mig att orka vara den jag egentligen är. Utan honom så är jag som ett urladdat batteri. Jag orkar inte med någonting alls.
Markus, han får mig att känna mig behövd, underbar och vacker.
Det finns ingenting och ingen, som kan få mig att känna så, förutom han.
Han har alltid fått mig att känna mig som den vackraste och underbaraste tjejen i
hela världen, och det är verkligen en oslagbar känsla. Helt underbar känsla.
När vi träffades för första gången, redan då blev jag förälskad. Det var verkligen kärlek vid första ögonkastet. Han gick av bussen, och solen lös in i hans gröna ögon. Och det bara sken om honom, och hans ögon glittrade. Det var det vackraste jag sett. Och jag kände hur allt inom mig drog ihop sig och hur hjärtat nästan smälte i kroppen på mig. Jag förstod inte vad det var som var med mig, för jag brukar egentligen ha svårt för att bli kär eller förälskad. Men Markus, han föll jag för direkt. Jag föll helt pladask. Och jag har fortfarande inte lyckats komma på fötter efter det att jag föll för honom, jag snubblar hela tiden och faller igen och igen, för att han är så underbar. Jag är fortfarande nästan nykär, även fast vi snart har varit tillsammans i 3 långa år. Det är sjukt underbart.
Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
När du inte ser på
Och färglös som en tår
Blir jag utan dina andetag
Jag älskar dig Markus Åkesson, mest av allt. <3
@MAkesson <3
Annons
![](http://cdn07.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
Anonymous
Thu 9 Feb 2012 19:10
Jag läste också men fick jätteont i huvudet, för liten text xD
Det du berättade i början om pauser och så,
jag tror inte någon hade mått bra av att vara utan någon man är kär i,
så att se om du klarar att leva utan honom är lite svårt att avgöra genom sådana test. Jag tror faktiskt att du hade klarat dig, men det handlar också mycket om vad man vill, vill du inte klara dig utan honom, då gör du ju inte det, och som du beskrev så var det så.
Men huvudsaken är att ni trivs ihop tillsammans, och insåg hur mycket ni saknade varandra under pauserna, det är ju ett bevis på att ni verkligen vill vara med varann :)Jag är glad att du funnit någon som honom, hold him tight!
Stort grattis till er! :D
Det du berättade i början om pauser och så,
jag tror inte någon hade mått bra av att vara utan någon man är kär i,
så att se om du klarar att leva utan honom är lite svårt att avgöra genom sådana test. Jag tror faktiskt att du hade klarat dig, men det handlar också mycket om vad man vill, vill du inte klara dig utan honom, då gör du ju inte det, och som du beskrev så var det så.
Men huvudsaken är att ni trivs ihop tillsammans, och insåg hur mycket ni saknade varandra under pauserna, det är ju ett bevis på att ni verkligen vill vara med varann :)Jag är glad att du funnit någon som honom, hold him tight!
Stort grattis till er! :D
![](http://cdn07.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
Anonymous
Thu 9 Feb 2012 23:42
Ahaa, det låter som min relation med min kille faktiskt. båda är så osäkra med sig själva, båda behöver boostas upp, och det är det vi gör, vi boostar varandra. Fast innan jag mötte han så hade jag lärt mig att vara ensam och bo ensam och inte ta livet av mig för att jag var ensam och.. sånt, så jag stod på båda benen när jag ingick relation med honom, fast vinglig är jag ju fortfarande, men jag har varit med om så dumma killar, så jag har lärt mig att inte låta något så dumt som en kille få förstöra MIG, vad som än händer.
![](http://cdn07.dayviews.com/111/_u2/_u8/_u7/_u1/_u8/_u0/u2871806/1381484256_m_1.jpg)
Hurricane Nellie
Thu 9 Feb 2012 23:43
Aa okej, men det är ju bra att du hittat nån som stödjer dig, och att du ändå klarar av att stå på egna ben även utan honom
![](http://cdn07.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
Anonymous
Thu 9 Feb 2012 23:47
Jag måste stå på egna ben utan honom, jag har en lillasyster att ta hand om, det är jag skyldig henne, är skyldig henne hela mitt liv.
![](http://cdn07.dayviews.com/111/_u2/_u8/_u7/_u1/_u8/_u0/u2871806/1381484256_m_1.jpg)
Hurricane Nellie
Thu 9 Feb 2012 23:50
Jaha. Hur kommer det sig? (om jag får fråga alltså, du behöver absolut inte svara)
![](http://cdn07.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
Anonymous
Thu 9 Feb 2012 18:37
jag orka läsa =) grattis o jätte gulligt =D
![](http://cdn07.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
Anonymous
Thu 9 Feb 2012 15:01
Jag läste!
Fy vad söta ni är <3 grattis! <3
Fy vad söta ni är <3 grattis! <3
![](http://cdn07.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
Anonymous
Thu 9 Feb 2012 14:49
orkade inte läsa men det är säkert gulligt :D grattis till er!!
21 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/karleks-gruppen/501800092/