Monday 6 August 2012 photo 5/7
![]() ![]() ![]() |
<i style="font-family: 'trebuchet ms'; font-size: small; ">Jaha. Kan ju börja med att säga att sista veckan har varit helt upp och ned. På ett bra vis. Tror jag. Det känns så i alla fall.
Åkte på läger i en vecka och kommer hem kär. Är det så det brukar bli och i så fall, brukar det vara? Eller är det bara för stunden. Som vissa kanske märkt har jag tjatat om det gamla som aldrig hände, men nu efter en vecka fyra timmars bilväg härifrån har jag hittat en person. En person som jag föll för direkt, som jag blev kär i och som visade det samma tillbaka. Kruxet är bara att vi bor en bit ifrån varandra och att vi vill ses. Kanske inget problem enligt vissa. Men ska man våga chansa även om det är långt. Kan man det? För jag menar, antingen kan jag gå vidare med ovissheten om hur det kunnat bli, eller så ger jag allt och så går de som de går. Men det skiljer trots allt över trettio mil.
Sen om det är längden mellan oss som gör det hela svårt eller tankarna om hur jag ska få ihop tiden är en annan sak. Jag har fullt upp i mitt liv och inte minst nu när skolan börjar, säkert kommer han ha det likadant. Men vi vill ändå ses och visst kan man ha ett långdistansförhållande när man är 16? Eller? Är det dumt? Är det fel? Verkar det fel, det kan väll funka och man vet inte förrän man testat eller hur och skulle det vara så att det inte håller kan man alltid förbli vänner på avstånd. Samt att någon gång måste man ta det första steget ut i världen, testa något nytt, lära sig av misstag, inse vad man känner och inte bara tänka och lägga bort allt som verkar svårt utan satsa.
Sist men inte minst. Hur berättar man för ens föräldrar att man träffade en kille och att man vill ses igen. Han kan tänka sig att åka till mig, det har han sagt. Men när jag nämnde lite om han till mamma fick jag bara till svar "Jaha", betonat lite som och, samt "…du sa samma sak sist.". Men enligt mig hände det inget i vintras, jag var ung och dum, vilket jag kanske fortfarande är, men det hände inget utan jag föll för ingenting egentligen. Men nu, ja nu föll jag för en person, för en kille, för en människa som jag utforskat världen med, eller inte världen, men en liten del av det som hör till. Vi har myst, vi har gosat och vi har tittat på varandra med just den där blicken som inte fanns förut och känslan bakom är inte den samma. Inte alls. Men hur berättar man det här för ens föräldrar. Ska man bara slänga fram det, "Jag vill träffa han igen. Tycker du jag är dum i huvudet? Eller? Säg nu."
Alltså gud. Jag hade inte förväntat mig att komma hem kär efter en innebandyvecka, men det var så det blev!
Annons
ImploraPace
Mon 6 Aug 2012 16:25
Jag hade ett långdistansförhållande när jag var 16. Det var 40 mil emellan oss. Vi var ett par i 1 år och idag 9 år senare är det ett otroligt kärt minne. Vi åkte till varandra på loven, pratade länge i tfn men stöttade verkligen varandra. Vi skrev de mest finaste och romantiska breven till varandra. Våga satsa för du vet aldrig hur bra någonting kan bli :) det är mitt råd :)
Det där med dina föräldrar vet jag inte riktigt.... Jag bara sa att jag ville åka dit och jag fick det men mina föräldrar kollade aldrig vem jag åkte till.
Lycka till!!! Berätta GÄRNA hur det går och vad du bestämmer :)
Det där med dina föräldrar vet jag inte riktigt.... Jag bara sa att jag ville åka dit och jag fick det men mina föräldrar kollade aldrig vem jag åkte till.
Lycka till!!! Berätta GÄRNA hur det går och vad du bestämmer :)
![](http://cdn08.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
Anonymous
Wed 8 Aug 2012 17:46
okej. kan ju säga att han fick åka, vilket jag tror jag skrev, men min mamma tyckte det var för långt. att jag skulle satsa på skolan osv osv. vilket jag håller med om!
Men vi snackade iaf idag och ja, första gången grät vi, för vi vill egentligen inte det här, men andra gången kom vi fram till att hålla kontakten, skriva, prata osv som vänner och sen om vi fortfarande känner att vi vill ses längre fram kan vi ta det då. för vi vill inte släppa varandra samtidigt som ingen av oss egentligen har tid till ett förhållande på distans. För som jag sa till han, hade vi bott nära hade jag inte tvekat en sekund, men nu gör jag tyvärr det...
Men vi snackade iaf idag och ja, första gången grät vi, för vi vill egentligen inte det här, men andra gången kom vi fram till att hålla kontakten, skriva, prata osv som vänner och sen om vi fortfarande känner att vi vill ses längre fram kan vi ta det då. för vi vill inte släppa varandra samtidigt som ingen av oss egentligen har tid till ett förhållande på distans. För som jag sa till han, hade vi bott nära hade jag inte tvekat en sekund, men nu gör jag tyvärr det...
Madjas
Mon 6 Aug 2012 13:29
Träffa honom igen! Det är värt det, lovar! Vare sig det blir att ni vill fortsätta ses eller släpper det hela, försök och ge det en chans! Hålla kontakten kan ni lätt göra utan svårigheter. Jag och min pojkvän bor 40 mil ifrån varandra, har känt varann sen december 2011, varit tillsamamns i 3 mån och träffats 4 gånger.. Det går! Visserligen är jag 18 men det var jag inte från början när vi började lära känna varann. Använd skype, msn, sms och ring varandra! Låt det bli som en grej att ni snackar en viss tid eller något. Du kommer ju märka om det är riktiga känslor snart..:) Btw, det om din mamma.. Säg bara att en Han, en killkompis ska dit du bor över några dagar så han sover hos dig. Vad ska hon göra? Det är sommarlov! Du behöver inte ge henne all info det första du gör. Det kan du göra sen när du vet hur saker ligger till.
![](http://cdn08.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
Anonymous
Wed 8 Aug 2012 17:44
yes. jag hade kunnat gjort så ja. om inte min mamma sagt typ nej direkt och att jag ska satsa närmare. dock har jag snackat med killen nu i telefon och vi kom fram till att vi ska hålla kontakten, skriva som vänner, se vad som händer, känner vi fortfarande något så tar vi det då. för bägge har insett att vi inte kommer ha tid till att åka långt och hinna med vårat redan fulla liv. synd men tyvärr bästa lösningen nu....
sen det där med att man ska hålla kontakten och vara vänner, det funkar nästan aldrig, men för stunden har vi inget att förlora. inget alls.
sen det där med att man ska hålla kontakten och vara vänner, det funkar nästan aldrig, men för stunden har vi inget att förlora. inget alls.
![](http://cdn07.dayviews.com/111/_u2/_u0/_u7/_u2/_u4/_u4/u2072447/1384199823_m_1.jpg)
Madjas
Wed 8 Aug 2012 20:59
Okej.. Ert val :) men det går att hålla en relation så! Ses på loven? :)
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/karleks-gruppen/508322687/